För ett par år sedan bodde och arbetade jag i Örebro och följde då med min dåvarande chef på en läxhjälpskväll i förorten Vivalla, vilket numera är ett rikskänt särskilt utsatt område. Kvällen var intressant. Barnen som var där hade mestadels rötter i Somalia och bortsett från en stor språkbarriär var de som barn var mest. Stojiga och stimmiga med ett behov av disciplin och i detta fall att få in en fot i den svenska kulturen. Jag kan inte säga att kvällen gjorde underverk eller förvandlade mig själv till en pedagog av Aristoteles klass, men det var en trevlig upplevelse som ingav lite hopp.

Det är därför som Expressens granskning av läxhjälpsfusk är så smärtsamt nödvändig. Förutom att man som läsare blir bedrövad och förbannad kan man dra sig till minnes det uttjatade citatet som är tillskrivet den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller:

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Oavsett om Möller sa detta eller inte innehåller det ett stort korn av sanning. När skattepengar inte används till det de ska användas till är det en stöld, och den grövsta sorten torde vara att råna barn på en framtid. När läxhjälp utlovas, bidrag betalas ut och det inte infrias är det stöld. Det borde vara varje persons åsikt oavsett vad man tycker om den svenska migrationspolitiken.

Reportern Nina Svanbergs artikel är ett gediget grävjobb, även om det tog den stora kvällstidningsdraken år att vakna. Artikeln förtjänar också respekt för att den erkände – kreddade på journalistsvenska – pionjärsatsningar av stiftelsen Doku, SD-finansierade Riks med nuvarande Bulletinmedarbetaren Isabelle Eriksson i spetsen och det politiska partiet Medborgerlig samling. Bulletin har också tidigare skrivit i ämnet. Det som uppdagas är ett storskaligt fusk och en nonchalans mot samhället som gränsar till parodi: Svanberg får inte ställa frågor utan anklagas för att vara ”rasist” och ”SD”, en annan person som konfronteras frågar om det är ”lag” på att presentera underlag till Expressen.

Parodin blir en nattsvart fars då de som bedrivit fusket uteslutande verkar vara muslimska föreningar, allt i integrationens namn, och ett ytterligare lager av sorg läggs på det hela när en stackars somalisk ensamstående mamma inte får den läxhjälp som hennes son uppenbarligen behöver. I stället för att hjälpa barn har olika bedragare löst privata skulder, köpt dyra kostymer och i ett fall fakturerat lokala kaféer för mellanmål upp till två tusen kronor styck. Det sistnämnda handlar självklart om en bluffaktura för det handlar inte om champagne och rysk kaviar.

Det är bortom mitt förstånd att man har kunnat tillåta ett sådant utbrett fusk. Men svaret stavas precis som ofta ”de låga förväntningarnas rasism”. Om man bara öser in pengar i det som slarvigt kallas civilsamhället så hoppas man att integrationen ska lösa sig. På ett sätt påminner det om att inte betala sina räkningar: Slänger jag fönsterkuverten finns de inte. Men påminnelsen kommer den här gången i form av att gynna kriminella.

Offren är de barn som inte får den hjälp de behöver.

Läs även: En miljard till bidragsfuskare förra året