Solsidan var en av 2010-talets mest populära tv-serier. Själv tittade jag inte särdeles mycket på den, men ibland hände det och en av replikerna jag kommer ihåg var när det skulle diskuteras inredning. Ett riktigt ståndsmässigt hem i den fashionabla stockholmsförorten Saltsjöbaden där serien utspelade ska vara ”ljust och fräscht”. Likt dyra vita skinnsoffor med kuddar från Svenskt Tenn men inte så pass stora möbler att rummet upplevdes som mörkt.

Förvisso drev serien med alla fördomar man har om rika människor, men den var även intressant då den, som all god tv, beskrev en mentalitet. Om en utlänning skulle fråga vad som är specifikt svenskt är det lätt att breda ut sig i tal om välfärd, demokrati och högtider som midsommar. Goda och akademiska svar. Men vad skulle man svara om man hade kniven mot strupen och var tvungen att svara i en mening?

Kanske svensk inredning. Det lätta, ljusa och fräscha, för att parafrasera Solsidan, och går man längre tillbaka handlar det om den stil som kommer till Sverige under andra halvan av 1700-talet och blir uppkallad efter Gustav III (1746–1792). Influensen kom från Frankrike där den kallas för Louis seize (efter kung Ludvig XVI) men den utvecklades här till det gustavianska, något alldeles eget.

Läs även: Länge leve riksdagen 1789

Den är arvtagare till rokoko, som i sin tur var ett uppbrott från den bombastiska barocken då allt skulle vara stort, flådigt och mönsterbeklätt. Den gustavianska stilen däremot var inspirerad av antikens Rom och lite tillspetsat skulle man, speciellt när det gäller möbler, kunna skoja om att det var marmor snidat i trä. Det finns höggustavianskt och sengustavianskt varav det förstnämnda är det mest berömda.

Arkitekter som Erik Palmstedt (1741–1803) ritade Börshuset i Gamla stan i Stockholm där Svenska Akademien har sitt högkvarter och Arvfurstens palats där UD nu sitter. Bland mina egna favoriter återfinns Carl Christoffer Gjörwell den yngre (1766–1837) vars Haga slott, där kronprinsessparet nu bor, är som ett litet romerskt tempel. Men det var möblerna som gjorde att stilen blev populär i breda lager.

Periodens främste möbelsnickare var George Haupt (1741–1784), vars alster i dag kostar mångmiljonbelopp. De är av god kvalité, men de riktigt höga priserna beror på att människor fortfarande tycker att de är vackra och, icke att förglömma, de är lättare att använda än extremt otympliga barockmöbler, som kan vara lika vackra.

Stilen spred sig även på den svenska landsbygden och det finns lika vackra allmogemöbler i Haupts stil som kostar en bråkdel av originalet. Men utvecklingen är inte statisk. Konstnärsparet Carl (1853–1919) och Karin Larsson (1859–1928) anammade mycket av det gustavianska när de byggde sitt mönsterhem Sundborn i Dalarna, vilket kom att bli något av det svenska rikshemmet. När man senare försökte konstruera vad som var svenskt tittade man på Sundborn och det är fullt förståeligt att Ikeas designers varje år åker dit för att helt enkelt få inspiration. Förutom bokhyllan Billy och vanliga bruksmöbler har några av Ikeas största försäljningsframgångar varit just gustavianska köksbord. Snyggt och lätthanterligt som ger lite slottsglamour även till en vanlig villa.

Gustaviansk stil bet sig fast och 1700-talet fortsätter att fascinera. Men det handlar inte om det verkliga 1700-talet eller originalmöbler. De är ofta hårda och exempelvis mina föräldrars 1700-tals soffa var så pass hård att inte ens våra katter ville ligga i den. Till syvende och sist handlar det om att sälja en bild av 1700-talet precis som när det gäller annan konst, nostalgi eller design. Bilden är inte alltid den rätta men lik förbannat finns den.

Ett mellanting mellan Georg Haupt och Solsidan. Helt enkelt ljust, fräscht och vackert.