Inom katolska kyrkan och judendomen brukar det talas om jubel- eller heligt år, vilket i sekulära miljöer har blivit jubileer. När det gäller nationen Sverige befinner vi oss för närvarande i en jubileumsfylld tid. År 2020 var det 500 år sedan Stockholms blodbad, då slutet på Kalmarunionen inleddes, förra året var det 100 år sedan Sverige fick allmän och lika rösträtt och nästa år är det 500 år sedan Gustav Eriksson Vasa valdes till kung. Därmed inleddes den epok av svensk självständighet som vi än i dag befinner oss i. Samtidigt har vi även haft händelser och datum som borde ha uppmärksammats men som blivit bortglömda. Troligtvis för att de inte har passat i vår nationella berättelse. Men de är fortfarande av yttersta vikt att känna till, om man vill förstå hur vårt land formades.

Läs även: 1769: Den blivande Gustav III immuniseras mot smittkoppor

År 1989 var inte bara frihetens år för Öst - och Centraleuropa. Det var dessutom tvåhundra år sedan franska revolutionen och samtidigt ett jubileumsår för svensk demokrati. Men då historien inte är en lång process från A till Ö, utan snarare enskilda händelser där man först i efterhand kan se sambandet, går det inte att säga att det var starten utan snarare en del i väven som utgör vår moderna demokrati.

Den 2 februari 1789 öppnades en riksdag i Stockholm. Med syftet att rädda sig kvar vid makten hade kung Gustav III (1746–1792) samlat de fyra ständerna: adel, präster, borgare och bönder. Året innan hade ett katastrofalt krig mot Ryssland avslutats. Ett krig som inleddes av Sverige med att fejkade ryska kosacker anföll en finsk gränsstation. Kriget hade kostat pengar och människoliv samt gett upphov till öppen revolt i officerskåren, vilket senare kom att kallas Anjalaförbundet.

Lite tillspetsat finns det fog för påståendet att Gustav III är en av de mest mänskliga monarker vi har haft. Mänsklig i avseendet att han kunde fatta både idiotiska och geniala beslut. Kriget mot Ryssland ruinerade Sverige. Officerarna, som tillhörde adeln, betalades i Fahnehielmare, som i princip var tillgodokvitton med ett öknamn syftande på krigskommissarien Per Georg Fahnehielm. Fahnehielmarna ansågs värdelösa och för att ytterligare visa sitt hån mot makten befordrades en get till officer som tack för att den gav mjölk. Förvisso är det senare en anekdot, men den är passande för det illustrerar officerarnas missnöje med att de befordrades utan löneökning. Även Danmark förklarade Sverige krig och när den dubbla konflikten var slut, utan några landvinningar, insåg kungen att goda råd var dyra.

Det man för ett dyrt pris hade uppnått var att Ryssland förlorade rätten att lägga sig i svensk inrikespolitik. Gustav III hade då en möjlighet att samla präster, borgare och bönder mot adeln. En möjlighet som han tog vid riksdagen där ett av de mest revolutionerande dokumenten i svensk författningshistoria antogs. Ett dokument som till stor del är bortglömt förutom av statsvetare och historiker.

Förenings- och säkerhetsakten var det första lagförslaget i svensk historia som minskade adelns makt. Riksrådet, grovt förenklat regeringen, behövde inte längre vara adliga och det inrättades en Högsta Domstol, som är våra dagars Högsta domstolen. Riksgälden skulle hädanefter hantera statsskulden och man behövde inte längre vara adlig för att tillträda de flesta ämbeten. Bönderna skulle få köpa statlig jord och hade rätt att jaga på den egna marken, vilket hade varit förbjudet sedan medeltiden. Lite mindre demokratiskt var att kungen även fick rätt att påbörja krig utan riksdagens samtycke. Gustav III gjorde sig därmed enväldig, men det var ett envälde som vilade på stödet från ofrälse och reducerade den ärvda adelsmakten.

Ur ett författningshistoriskt perspektiv är dokumentet unikt, med det påbörjades maktens resa mot meritokrati. Tidigare hade man adlats på meriter för att kunna avancera inom staten, men det hade varit ett ärftligt adelskap till skillnad från exempelvis i Preussen och senare Österrike-Ungern. Hädanefter blev meriter en bärande bjälke i staten och även efter rikssprängningen 1809 var förenings- och säkerhetsakten grundlag i Finland fram till självständigheten 1919.

Läs även: Säg vad du tycker - och läs historia

Adeln motsatte sig naturligtvis förslaget och det gick så pass långt att kungen posterade ut beväpnade vakter ur Stockholms borgarinfanterikår utanför Riddarhuset där de hade sina förhandlingar. Han gick sedan in och tog lantmarskalkens klubba för att själv ge det sitt godkännande. Dessutom arresterades en rad oppositionella adelsmän. Gustav III:s popularitet hjälptes inte heller av att Johan Henrik Hästesko, som deltagit i Anjalarevolten, i september 1790 halshöggs på dagens Östermalmstorg i Stockholm. Bland åskådarna befann sig kapten Johan Jacob Anckarström som bestämde sig för att hämnas. I alla fall enligt Alf Henriksson. Men det är en helt annan historia.

Däremot är det värt att i dag minnas några ord från skalden Esaias Tegnérs dikt till Svenska Akademiens femtioårsdag, med de berömda orden ”Där låg ett skimmer över Gustafs dagar” och orden: ”Hur du klagar, var stodo vi, om de ej varit till?”

Så Sverige formades till viss del 1789. Men till skillnad från i Frankrike kostade det bara ett huvud.