En av få svenskar som kan kallas publika intellektuella var litteraturvetaren Göran Hägg (1947–2015) som dog alldeles för tidigt. Hans litteraturhistoriska verk hör med rätta till allmängodset för den som gillar svenska romaner och länge förgyllde han som kolumnist våra tidningar. Det var en ynnest att läsa Hägg, lyssna på ett föredrag av honom eller följa hans medverkan i TV4:s Nyhetsmorgon.

Man skulle man kunna påstå att hans förbannelse var att födas som svensk, då han hade gjort sig lika bra i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA eller för den delen hans älskade Italien. Om han hade fötts inom ett större språkområde hade upplagorna och royaltyn blivit större. Men nu får vi vara glada att han var en av oss.

Hans forskning om sådant som Stagnelius, Strindberg eller Lasse Lucidor var gedigen, men boken som blev en av hans största ”hits” var Författarskolan (1993), som utkommit i många upplagor och sålt som smör. Det började som en serie artiklar där han berättade om skrivteknik och blev en bok eftersom ett stort antal hörde av sig och bad om artiklarna. Författarskolan är ett måste för den som när litterära ambitioner för den visar hur hantverket är konstruerat.

En fantastisk och rolig detalj är att han dödar myten om inspiration. Skribenter är likt alla andra arbetande människor och kan ha bra och dåliga dagar på jobbet. Om man har en dålig dag får man börja om nästa arbetsdag. Författaren är precis som rörmokaren en hantverkare och man får inte Nobelpriset i litteratur genom att sitta och vänta på inspirationen, som egentligen är ett förklätt uttryck för något i stil med ”gudomlig välsignelse”.

Boken innehåller också klassiska tidlösa knep som ”Zolas häst” och rådet att alltid imitera eller hitta en annorlunda vinkel. En enkel skrivövning som Hägg rekommenderar är att återberätta Hamlet ur Ofelias synpunkt, då det blir annorlunda. Men också att han hela tiden betonar att öva, öva och öva. En refuserad text är också en text för att parafrasera bevingade ord av Ulf Lundell.

Själv fick jag som pompös gymnasist som närde författardrömmar Författarskolan i gåva och det finns fog för påståendet att Göran Hägg plockade ner mig på jorden. Mitt eget exemplar är tummat och nött och jag vet inte hur många gånger i huvudet jag har gått igenom hans enkla tips om hur man bygger upp en text, vilken i sig är snodd från antiken:

Exposition (Presentera vad du ska skriva om)

Stegring (Därför ska du skriva om det)

Höjdpunkt/Jämvikt (Allt väger jämt om det du skriver om)

Peripeti (Här kommer vändpunkten)

Katastrof (Dramatisk upplösning där du vädjar till människors känslor)

Den som känner sig hågad rekommenderas Häggs bok då det är en läsfest för livet!

Läs även: Lindén: General Löwenskölds spöke lever ännu

David Lindén