Det är staden som vi älskar att hata men som många av oss bor i. Centrum för Sverige och mycket av dess historia, skriver David Lindén.
Egentligen är det lite töntigt med storstilade jubiléer och speciellt då det med största säkerhet inte är ett korrekt jubileum. Men det är ändå lite roligt att uppmärksamma för att det är ett accepterat datum bland gemene man. Som årtalet 1252 som säljs på t-shirtar och luvtröjor överallt längst Österlånggatan i Gamla stan. Det handlar om Sveriges huvudstad Stockholm och vad som brukar påstås vara dess födelsedag.
Den 19 augusti 1252 utfärdade Birger jarl ett privilegiebrev för Stockholm och därför fyller staden idag 770 år. Birger Magnusson (1210–1266) var jarl, något som idag lite slarvigt skulle kunna kallas för statsminister eller riksföreståndare. Han brukar kallas för Sveriges grundare då han är den förste att försöka ena Västergötland och Mälardalen inklusive Uppland. En berättelse som fick ett populärt genomslag i och med Jan Guillous romanserie om tempelriddaren Arn Magnusson i början av 1200-talet. Men var han verkligen Stockholms grundare?
Svaret på den frågan är att vi helt enkelt inte vet. Brevet är första gången staden nämns, så det kan vara så men det går inte att vara tvärsäker. Men det är i alla fall en god skröna och 1252 är ett årtal som staden själv framhäver, speciellt inom marknadsföring. Precis som att man gärna gillar att kapitalisera på ”jarlen” även fast han lät sig begravas hemma i Västergötland. I början av 1900-talet var det till och med en diskussion om att flytta hans stoft från Varnhems klosterkyrka till det nybyggda Stockholms stadshus där arkitekten Ragnar Östberg låtit konstruera ett gravmonument över honom, som tyvärr fick stå tomt.
Stockholm blev under medeltiden en av Mälardalens viktigaste handelsstäder men det var först på 1600-talet som den de facto blev huvudstad. Det var då som kungen och staten slutade att resa runt och i stället permanent stationerades på en och samma plats. Likaså fick vi våra första departement, som alla hamnade i Stockholm. Därefter inträffar stadens första riktiga storhetstid under 1700-talet när den kulturella blomstringen börjar ta form. Poeter som Carl Michael Bellman kommer för alltid att symbolisera Stockholm och har senare fått arvtagare i form av Evert Taube, Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk.
Idag är Stockholm på många sätt inte längre en svensk stad utan internationell på gott och ont. De flesta är också inflyttade från mindre städer, likt undertecknad. Om någon skulle påstå att jag är från Stockholm skulle jag bli aggressiv, men lik förbannat är det trevligt att bo där. Det är en huvudstad som erbjuder det mesta och tack vare hjältinnor som Vera Siöcroona finns Gamla stan med sina medeltida hus kvar och inte bara fula betongklumpar från 60- och 70-talen.
Vad hade Birger jarl tyckt om dagens Stockholm? Det går inte att säga. Han kanske mest hade förvånats över att inte en traditionell katedralstad som Skara eller Uppsala blev huvudstad. Men det är omöjligt att sia om vad historiens människor hade tyckt om dagsläget, även om det på många sätt är ett roligt tankeexperiment. Däremot går det att tillstå att Stockholm på många sätt är rikets spegel. Sveriges problem är Stockholms och Stockholms är Sveriges. Från Järntorget, där järnet från Bergslagen lastades, till moderna serverhallar i gamla skyddsrum på Söder och gängkriminalitet.
Så grattis på 770-års dagen Stockholm, oavsett om den är korrekt eller inte.
Läs även: Gör inte om Svenska Akademins misstag