Man ska inte bråka med skogsägare eftersom det kan få oanade konsekvenser. På den tiden Gunnar Wetterberg arbetade på finansdepartementet hade han föreslagit något som gjorde Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) så pass förbannade att de kom på ett synnerligen kreativt sätt att hämnas. De planterade snabbväxande granar runt hans sommarstuga. Om historien är sann är svårt att ta reda på, men den härrör från Wetterberg själv.

Om man ska ge honom ett epitet skulle det kunna vara titeln riksintellektuell. Med en karriär som började på UD och sedan vidare inom den svenska statsförvaltningen lade han grunden för sin verksamhet som historiker. Visserligen är han utbildningsmässigt historiker men han sökte sig till UD då det inte fanns några fasta tjänster som historiker. Så här sett i backspegeln ska läsarna vara tacksamma över att han slapp att harva på en institution, då han senare i livet har skrivit en rad läsvärda böcker om ämnen som Axel Oxenstierna, Arvid Horn och en essäsamling om hur 1600-talet på många sätt är levande. Dessutom har medverkat i både På Spåret och Fråga Lund. Han är en skånsk statstjänsteman som har blivit folkkär och det är självklart att han också har skrivit Skånes historia.

En av de mest intressanta av Wetterbergs böcker handlar dock inte om stormaktstiden eller statsförvaltning, utan om ett sådant basalt ämne som träd. I Träd: en vandring genom den svenska skogen från 2018 visar han hur det går att skriva en total historia samtidigt som man inbegriper små ämnen. Det skulle kunna kallas för en idéhistorisk syntes där både biologi, filosofi och historia används som utgångspunkter. Läsarna får följa hur träden efter inlandsisen vandrar in, mystiken,som ofta inbegriper både skrock och religion, träpatronerna och fram till våra dagars skogsindustri. Boken är på samma sätt bred som smal och det är därför den är ytterst läsvärd. Om man ska hitta liknande torde det vara Gunnar Brobergs (1942–2022) Nattens historia eller när Peter Englund ville skriva snöns historia. Men det sistnämnda projektet blev tyvärr aldrig av.

Det går inte att underskatta trädens betydelse för den svenska historien. Från brasved, via träkol till dagens högteknologiska cellulosa, men ändå hade man tidigare inte skrivit trädens historia. Wetterberg tog sig an utmaningen med liv och lust. Slutresultatet blev dessutom lysande. Man skulle kunna påstå att han gick i både Olaus Magnus och Sten Lindroths fotspår när han ville visa hur det svenska folklivet påverkades av skogen runtikring. Träd är perfekt läsning både för frilufspersoner och de som gillar att djupdyka ner i särskilda aspekter av den svenska historien. Dessutom märks det att författaren kan sitt ämne och glädjande vill dela med sig av både stort och smått. För att parafrasera en berömd snapsvisa från Wetterbergs eget Skåne:

Mera Gunnar gubevars, bevars, bevars

Gunnar Wetterbergs, Träd: En vandring i den svenska skogen (Bonniers: 2018) kan köpas från förlaget.

Läs även: I en annan tid hade Magnus Norell kanske blivit Linnélärjunge

David Lindén