Etnologen Kalle Ströms dokumentär om den så kallade Frihetsrörelsen får mig att skratta rakt ut, skriver David Lindén.
Ibland har man otur eller så finns det något befriande i att se saker i backspegeln. Hur som haver. Av en ren slump snubblade jag över SVT:s dokumentär Rörelsen som gjordes av Kalle Ström och jag fick mig ett gott skratt samt ett rejält mått av reflektion. Ety det handlar om coronapandemin. Ett smått helvete för alla oss som på något sätt värderar sociala interaktioner.
Men vi insåg ju att det gällde att lyssna på vetenskapen och faktiskt begränsa det sociala umgänget. Även om det kostade på. Undertecknad lade mestadels tiden på att läsa om Napoleons exil på Elba, medan andra med talangen för det ägnade sig åt att producera roliga memes på Facebook, vilket bilden illustrerar.
Men så fanns förstås idealisterna. Eller knallkorkarna. Kärt barn har många namn, lite beroende på perspektiv.
Ströms dokumentär handlar om dem, den så kallade Frihetsrörelsen som startades av Filip Sjöström och Max Winter Frånlund (den senaste namn torde vara taget i samma anda som de gamla kåkfarare som döper om sig till något adelsklingande). Dessa två herrar som är i min egen ålder må inte har förstått det, men de framstår som två fullfjädrade narcissister.
Alternativt skulle de kunna liknas vid en korsning av Ernst Röhm och Ted Gärdestad. Som en sekt som gifter ihop SA, hippies och allmän homoerotik lätt förklädd som mansrörelse. Så roligt har jag inte haft sedan jag blev uppmärksammad på den nazistiska gruppen Northern Brothers och deras frontfigur ”The Golden One”. Att Sjöström och Winter Frånlund framstår som vår tids Humle och Dumle är dock roligt, men det stannar inte där.
Frihetsrörelsen hade ett tag riktigt bra drag under galoscherna. Hela världens ”elit” – kodord för judar även om ingen vill säga det – var deras motståndare och de lyckades attrahera ett antal ytterst förvirrade själar. En personlig favorit var influencern Natalie Jonsson som bara ”vill se sanningen” och tydligen har så pass mycket gravitas att hon gillas av melodifestivaldeltagaren Jon Henrik Fjällgren.
Detta då Jonsson, enligt Fjällgren, brinner för ”urfolks rättigheter”. Till detta ska läggas sådana som komikern Peter Wahlbeck, allmänt förvirrade hippietanter och därtill nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen. Alla kunde de enas om att vaccin och pandemin var hittepå i största allmänhet.
Dessutom skildrar Ström detta på ett sätt som i princip kan beskrivas som mästerligt. Han låter intervjuobjekten tala till punkt, fulklipper inte, och låter på så sätt dokumentärerns objekt skjuta sig själva i foten.
Till den grad att samtliga inblanade framstår som ”höggradigt jävla excentriska” för att parafrasera ett omdöme om den framlidne regissören Bo Widerberg.
Idag är pandemin över och även om hanteringen av den förtjänar skarp kritik kan man konstatera att Sverige i jämförelse kom relativt lindrigt undan. Filip Sjöström har valt att leva under radarn till den grad att han inte infinner sig i domstolar och Max Winter Frånlunds antivaccinationsparti fick 76 röster i senaste valet.
Men knallkorkarna finns säkerligen kvar och har antagligen bara hittat nya arenor. Därför uppmanas alla att se dokumentären Rörelsen på SVT. Det är lysande rolig journalistik. De intervjuade gör nämligen jobbet åt Kalle Ström då de helt ocensurerat karaktärsmördar sig själva.
