Luciamorgon i SVT sändes denna gång från Tällberg i Dalarna och bjöd på Luciatåg, Staffansvisan och psalmsång. Men när sångerskan Malin Foxdal framförde ”Julvisa” av Zacharias Topelius hade texten sekulariserats: ”Guds ära” var utbytt mot ”ljus” och ”konung” ändrat till ”kärlek”. Detta skapade irritation bland en del tittare och för den kristna tidningen Dagen motiverade Foxdal ”bearbetningen” med att syftet var att komma ”närmare lyssnarna”.

Läs även: ”Gud ströks ur julpsalm i SVT:s Luciamorgon”

Lite elakt skulle ovanstående förlopp kunna sägas vara en alldeles egen jultradition. En religiös, läs kristen, tradition ändras med syftet att bredda målgruppen varvid kristna blir upprörda och påpekar detta. Men julen och våra jultraditioner är inte hotade. Det är ändå intressant ur ett större perspektiv, för det handlar om inställningen till religion, då svenskar gärna vill se sig som ickereligiösa eftersom religiösa associeras med fundamentalism, enögdhet och förtryck. Religionen eller religiositeten har ändå inte försvunnit och det tar sig flera olika uttryck.

Många vill gifta sig i kyrkan men då ska ordet Gud inte finnas med i predikan. Det finns ett antal präster som anmälts till domkapitlet för att de förrättat borgerliga begravningar i kyrkorummet och det kanske mest talande exemplet är att motiven på kyrkogårdarnas gravstenar numera kan variera från allt mellan motorcyklar och segelbåtar. Men att kristendomen ska passa i det formellt sekulära Sverige är inte en anbefallen dogm utan snarare en tyst överenskommelse om en gemensam norm som i sig är en religiös mekanism. För vem skulle acceptera ett sekulärt bröllop i en moské eller synagoga eller att public service skulle tillåta ”bearbetningar” av judiska och muslimska verk för att komma ”närmare” publiken?

I internationella mätningar framstår Sverige som starkt sekulärt. Men den formella religionen har ersatts av den informella. Statsminister Fredrik Reinfeldt kunde jubla högt i fotbollsmatchen mellan Sverige och Tyskland 2012. Hans opinionssiffror steg efter det. Om hans företrädare Göran Persson hade jublat lika högt 1999 när heliga Birgitta utsågs till Europas skyddshelgon hade effekten varit den motsatta. Vi är en kulturellt kristen nation, men kristendomen ska spela så liten del som möjligt. Rädslan för att någon ska bli förolämpad eller inte förstå är så pass stor att man ändrar i något så pass harmlöst som en psalm.

Det bottnar i okunskap eller för att parafrasera en sång de flesta skolbarn sjunger i juni:

I denna ljuva icketid.

För den som inte vet är ”I denna ljuva sommartid” en psalm med numret 200 i Den svenska psalmboken.