När Jan Stenbeck startade TV3 i slutet av 1980-talet var den värsta anklagelsen man kunde slunga att han gjorde ”tutt-TV”. Begreppet har skiftande innebörd men kan nog sammanfattas med åsikten att utbudet bestod av snusk och sedernas förfall. Men sådana argument har, om jag inte minns fel, återkommit i olika variationer sedan filmer som Sommaren med Monika (1953) eller för den delen efter att Per Oscarsson annandagen 1966 chockade hela Sverige i Hylands hörna genom att klä av sig ner till kalsongerna.

Parallellt med dem som rasat och rasar mot exponering av hud i media har det funnits andra som tyckt att det var höjden av progressivitet att diskutera sex och nakenhet. Denna progressivitet har dock inte varit renodlad utan snarare ett sätt att förklä tonårsaktig fnissighet till viljan att göra en samhällsinsats.

Det senaste exemplet är att det brittiska programmet Naked Attraction fått en svensk variant i Kanal 5 med Sofia Wistam som programledare. I korthet går det ut på att helt vanliga människor, inga adonisar eller afroditetyper, får sina kroppar bedömda och bedömaren får se ansiktet sist. Man börjar med fötterna för att så att säga röra sig uppåt. Avsikten med satsningen ska vara att ”avdramatisera” nakenhet, vilket tillkännagavs i ett storvulet pressmeddelande och resultatet blir därefter. Rent av tråkigt. Men det är ändå intressant att analysera varför det sänds.

Problemet numera är inte att vi lever i en konservativ tid i synen på sexualitet. Det är snarare tvärtom. Varenda influencer gör en poäng av sin kropp och att allt ska vara naturligt. Svepskäl som att man vill ”förverkliga sig själv” alternativt ”vara självständig” används. Likaså upplåter anrika Bokmässan i Göteborg viktig diskussionstid för böcker om mens, som om det skulle vara något kontroversiellt. Sex och samlevnadsrådgivning har slagit någon form av rekord. Vulva- och peniskonst anses progressivt och detta trots att Karl Johan De Geer fått medalj av kungen mer än femtio år sedan hans ”Kuken”-plansch konfiskerades av polisen. Till och med svenska världsskådespelare som Stellan Skarsgård gjorde gladporr i sin ungdom.

Läs även: Äntligen kläs Clark Olofsson av

Det fokuseras på kroppen, kroppar och kroppsliga problem till den grad att även den mest kroppspositivistiska person kan bli less på det hela. För en gångs skull håller jag med Aftonbladets ledarskribent Susanna Kirkegaard i att det blir tröttsamt att i längden höra vuxna människor ständigt dryfta sin drift eller sina kroppsliga åkommor. Det privata är inte alltid politiskt. Därför är också Kanal 5:s nya tv-program riktigt tråkigt.