Elecktras låt ”Unna dig” är som gjord för den lilla världen, skriver David Lindén.
Vad är glädje? Det är en fråga jag ställer mig med jämna mellanrum och har olika svar. Men det bottnar alltid i något som du kan ha i bakhuvudet när livet blir svårt och tungt eller som man inte har tänkt sig. Ett skratt, ett leende eller det du inte väntar dig med nära och kära, alternativt en genuin upplevelse. Som att bada en sommardag när vattnet är perfekt, läsa den där boken du trodde skulle vara skit eller att inse att yngre släktingar är på väg att utvecklas till tänkande och intelligenta individer. Just det nära och det kära är oförstörliga komponenter av det man bör kalla glädje.
Det är därför som min hjärna blev så konstig att jag under påsken associerade Drag Race Sverige – en betydligt beskedligare version av dess amerikanska motsvarighet – med Ingmar Bergman. Just ja, man har rätt, den buttre regissören som var besatt av sin ångest och sina ”dämoner” hade ett visst mått av humor och ett ännu större mått av livsinsikt. När det gäller humorn tänker jag på hans regi av Glada änkan och Trollflöjten där en mycket ung Håkan Hagegård gör en fenomenal tolkning av Papageno. Mozarts originalmanus är för övrigt översatt av Alf Henriksson och därför blev det på många sätt lysande.
Diskussionen om Drag Race Sverige har landat högt och lågt. Kanske har man missförstått det och kanske har man velat fortsätta det amerikanske kulturkriget. Men min synpunkt är inte att ta ställning i denna fråga utan bara att konstatera följande: Svenska Drag Queens i SVT:s tappning har betydligt mer gemensamt med de tidiga varietéerna än med USA. En transperson på vänsterkanten kanske inte håller med mig, men dessa ”quinnor” och ”tjejur” hade även kunnat vara på Café Opera under Karl Gerhards storhetstid. Det är skratt, glädje och stor variation i konstnärligt utförande. Kort sagt skulle man kunna kalla det familjeunderhållning och detta för mig tillbaka till Sveriges mest berömde ”demonregissör”.
Det brukar skojas om att tv-serien Dallas, som en majoritet av den fria världens befolkning växte upp med, var baserad på Scener ur ett äktenskap. Man vet i alla fall att Bergman behövde byta telefonnummer för folk ringde honom efter att serien med Erland Josephson och Liv Ullman hade haft premiär. Bergman gillade det svåra men också det roliga och han skriver själv om hur mycket han tyckte om komedier och farsen som genre. Trots att han inte gjorde så många själv så visste han vad som fungerade. Det är därför som han troligtvis hade gillat våra svenska Queens och speciellt Elecktra som hade sin stund i rampljuset som den otroligt glada skånska tanten som skulle ”unna sig”. Det gör jag med och det finns inget politiskt bakom detta.
Unna dig att se Drag Race Sweden.
