Det är alltid roligt att minnas den skandalomsusade artisten Johnny Bode (1912–1983), eftersom hans liv helt enkelt var omgivet av skandaler. Han var kort sagt galen: från att ha snott Gösta Ekman den äldres bordssilver till att arresteras av nazister och sedan genomgå en blodig skilsmässa över parets gemensamma hund. Men till detta ska läggas att han också var en magnifik sångare och nog är den som på äldre dagar gjorde könsrocken populär. ”Runka mig med vita handskar på” är inte bara en oanständig visa utan också ett stycke vacker fräck musik. Dessutom sammanfattar det mycket av Bodes gärning. Både kvalitet och lite fräckt snuskigt.

Att Johnny Bodesällskapet, som funnits sedan 2009, både gillar det vackra och det snuskiga är därför fullt förståeligt. De delar både ut ett seriöst stipendium, som bland annat gått till prominenta Dramatenskådespelare, och ”Johnny Bode priset”, ett pris som helt i hans anda består av att sällskapets medlemmar super upp prispengarna och sedan skickar ett diplom till pristagaren. Kort sagt är det bara att applådera, för pristagaren är alltid någon som i Bodes anda har trampat i klaveret, eller skiten, som vi skulle säga idag.

Årets pristagare var självskriven. Influencern Margaux Dietz, som blev berömd utanför Instagram då hon filmade en berusad man och lät sin son gå och peta på honom. Men det stannar inte där. Under pandemin gjorde Dietz det svårt för KD-ledaren Ebba Busch när hon berättade att de under restriktioner varit på fest och Dietz enligt egen utsago druckit ”300 shootz”, men skam den som ger sig. Innan dess kom det fram att Busch hade vigt Dietz med hennes pojkvän, men då Busch inte hade vigselrätt var allt helt enkelt fejk, eller hittepå som Bode skulle kunna ha sagt. Hon är helt enkelt en charlatan och väldigt värdig Johnny Bodepriset.

Slutligen kan man ta upp att det fanns en töntig mikroskandal. Nämligen den att Dietz hade målat sig med Blackface på gymnasiet och sagt ”finns det plats för en neger?” Men det var en hänvisning till en artist som var populär 2009.

Det är bara att skratta åt och man kan hoppas att Dietz själv fattar att hon gjort fel. Men det går nog inte att tro för hon verkar på många sätt vara en sådan som aldrig tycker att hon har gjort fel. Prova bara att se SVT:s dokumentär ”Kan vi förlåta Margaux?” som var ett rent beställningsjobb och ingen vettig vän av media skulle tycka var kul. Men sådant är livet. I sin himmel ler nog Johnny Bode för han ser en värdig arvtagare till sin tendens att göra allt fel och till Margaux kan man bara säga ett väldigt krasst och cyniskt: Grattis.

Grattis, du är helt och hållet värd detta pris. Fortsätter du med din idioti så kan det komma fler i samma kategori.

Läs även: Intervju: Alice Bah Kuhnke om EU-korruption och guldklockor