Riksdagsledamoten Jamal El-Haj borde ha lärt sig av Hain Rebas.
Det finns migration och det finns migration. Det förstnämnda handlar om att omfamna det nya landet men ändå ha rötter till det gamla. Socialdemokraten Jamal El-Haj har inte lyckats med detta och resultatet är rent ut sagt pinsamt. Häromdagen hölls en stor konferens om Palestina i Malmö. Endast det faktum att man valde Malmö skulle få alla varningsklockor att ringa om man brydde sig om situationen för Malmös judar.
Pröva själv: Jag har under en kort period bott i Limhamn och provade då att vandra längs med stadens gator iförd kippa. Glåporden haglade och efter detta insåg jag av lätt insedda skäl att antisemitismen i Malmö inte orsakades av bullrande sverigedemokrater utan av andra. Men det hör egentligen inte hit.
Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj hävdade enligt egen utsago att han deltog i konferensen, men valde att ”lägga rosen på hyllan”. Han var först och främst palestinier och sedan malmöit. Resonemanget övergår på många sätt mitt förstånd men sätter fingret på ett stort problem. Om du väljer att flytta till Sverige, väljs in i vårt nationella parlament och dessutom får sitta i utrikesutskottet, även om det är som suppleant, ska din lojalitet ligga hos Sverige och inte hos det andra landet. Kanske låter det förjävligt, men så är fallet. Du har en flagga att tjäna och den är blågul. Men det betyder inte att du inte kan ha dubbla kulturella tillhörigheter.
Att dessutom posera tillsammans med Hamas som i princip talar om judar på ett sätt som är direkt hämtat ur Mein Kampf är under all kritik. Språket Hamas använder och Jamal El-Haj lånar sig till kan inte kallas för något annat än antisemitism. Men ändå görs detta. Undertecknad ställer sig frågande till hur den svenska socialdemokratin hamnade här. Om man talar med äldre sossar var den högsta formen av demokratisk socialism den israeliska kibbutzen. Ändå landade så många människor monströst fel, men man behöver inte göra samma misstag även om man har dubbla tillhörigheter. Om detta kan svenska baltflyktingar vittna.
På ett personligt plan tänker jag på akademikern Hain Rebas som jag en gång satt i samma panel som. Medeltidshistoriker, reservofficer och med ett brinnande engagemang för Baltikums frihet. En av få jag känner som kunde tala om den skandalöse Linköpingsbiskopen Hemming Gadh. Samtidigt en allmänt tillförlitlig och rejäl människa. Han råkade vara född i Estland och vid republikens frigörelse blev han dess förste försvarsminister. Därefter fick han den raka frågan om han var svensk eller est. Hans svar var lika klockrent som det var starkt. Rebas tittade, enligt vittnesmål, rakt in i kameran och sade:
Du, jag är göteborgare.
Varför har inte Jamal El-Haj sagt att han först och främst är skåning? Troligtvis för att han inte vill tjäna den blågula flagan. Men det vet jag inte. Däremot ligger det i farans riktning.
