Det är sällan man kan skriva något helt och hållet positivt, men när man gör det görs det med hjärtat. Igår var jag inbjuden till ett seniorboende i Bromma utanför Stockholm och min känsla är helt enkelt: Wow. Så många pigga och intelligenta seniorer som ställde bra frågor och hade funderingar efter mitt föredrag. Men detta handlar inte bara om mina personliga funderingar utan också om att det finns ett större och viktigare samhällsperspektiv. Vi värderar helt enkelt våra seniorer dåligt.

Biologen och professorn Arne Jernelöv (född 1941) har i en bok beskrivit detta väl. Det handlar om att seniorerna, eller fyrtiotalisterna, idag är friska, välbärgade och uttråkade. Visserligen gäller det inte alla men just den grupp som fick chansen att utbilda sig och höll sig i form. Det är en resurs vi inte har råd att missa, men frågan är varför vi inte uppskattar dem som vi borde? Kanske handlar det om något så banalt som ageism, eller ålderfientlighet om man ska använda ett försvenskat ord. I Sverige premieras ungdom över allt annat. Det är därför vi har omyndiga sommarpratare och man ska fråga popsnören om precis allt.

Populärkulturen är på många sätt en indikator över sagda utveckling. Häromdagen såg jag Drag Race Sverige, som handlar om drag queens som ska tävla efter ett amerikanskt koncept. Varje program har en kändisdomare och i det avsnittet var det Siw Malmqvist (född 1936). Hon är en ikon inom den svenska showbusiness- eller varietétraditionen och debuterade på 1950-talet. Ändå fick hon knappast komma till tals trots att hon troligtvis hade mycket mer att säga än de andra betydligt yngre jurymedlemmarna. Men det handlar inte bara om Malmqvist eller ”Siwan”, som hon generellt kallas, utan om något betydligt större.

I ett samhälle där allt fler blir äldre och friskare har vi inte råd att ignorera våra äldre. Oavsett om det handlar om väljare eller resurser. Det är helt enkelt konstigt att en frisk och välbärgad 70-åring ska tvingas att spela golf resten av livet. Tankeförmågan, åldersvisdomen och piggheten finns där för att användas och detta måste samhället inse. Samtidigt som att det finns människor som i förtid har slitit ut sina kroppar och behöver hjälp att skola om sig eller för den delen att kunna pensioneras i förtid. Men vissa yrken har bara hjärnblödningen som pensionsgräns.

Ivar Lo-Johansson skrev sina bästa romaner i åttioårsåldern. Det finns föga politiskt sympatiskt med Jan Guillou men hans senaste romaner i Brobyggar-serien slår 1980-talets Carl Gustaf Gilbert Hamilton med hästlängder. Precis som att Melodifestivalens Christer Björkman verkligen började prestera när han närmade sig folkpensionärsåldern. Kort sagt behöver vi det äldre gardet och det var synd att det var mer Tone Sekelius (född 1997) och mindre av Siw Malmqvist i Drag Race Sverige.

Värna våra seniorer och låt oss ungdomar ibland helt enkelt hålla käften och bara lyssna.

Läs även: Amiralen som dominerade Östersjön