Föreningen Vetenskap och Folkbildning har utsett bandet Sabaton till årets folkbildare. Ett mycket bra beslut!
Det är sällan man kan skratta så där fryntligt. Men det gjorde jag när jag fick nyheten om att bandet Sabaton har ut setts till årets folkbildare av föreningen Vetenskap och Folkbildning. Ett beslut som ligger helt rätt i tiden, för det går stick i stäv med det skitnödiga beslutet av regeringen att plocka bort dem från Sveriges officiella Spotify-lista. Den officiella förklaringen var att de spelade på Krimhalvön 2015. Å andra sidan kan det mycket väl handla om att tjänstemän hellre vill skaka rumpa till Zara Larssons korrekta musik än nynna med i Sabaton, som om man verkligen vill det kan misstas för någon form av rasism och krigshetsning.
Själv ska jag vara väldigt ärlig och öppet deklarera att jag inte visste vilka de var förrän för fem till tio år sedan. Efter det tyckte jag att de var lite töntiga: Carolus Rex etcetera. Jäsp: Om man kommer ihåg 1990-talet sjöng Ultima Thule ungefär om samma sak, tyckte jag. Men gudarna ska veta att jag hade fel. Gruvligt fel. För bandet från Falun är mycket mer än så: De sjunger inte bara om hjältemod, utan deras texter innehåller små mikrohistorier om varför det är intressant att lyssna på berättelser om svensk historia. Det är ungefär som om Peter Englund skulle slå sig på att skriva musiktexter, eller för den delen Carl Grimberg. Kort sagt är det roligt, underhållande och bildande. Samtidigt som man kan headbanga (skaka huvudet upp och ned och njuta).
Frågan är varför Sabaton tidigare inte har uppmärksammats? Om man ska vara enkel skulle det handla om politisk korrekthet. Men svaret är inte så pass lätt. Snarare handlar det om en form av rädsla. Man är helt enkelt rädd för sånger som berättar om den blodiga och hemska historien. Dessutom är man rädd för något som kan kallas för svensk nationalism. Detta har att göra med varje ängslig kulturjournalist som hela tiden tänker ”Ultima Thule, Ultima Thule” och helst vill få pris av Fryshuset. Slutligen är man otroligt rädd för att populasen är mer historieintresserad än eliten. Det sistnämnda kan tyckas komiskt men det är en bister sanning, som jag själv har upplevt genom empirisk erfarenhet. En föreläsningslokal blir fullsatt när man talar om Vasatiden men få journalister är intresserade av detta.
Därför är det bara att applådera att Vetenskap och Folkbildning vågade stå upp och ge Sabaton ett pris. Trots allt är de roliga, bildande och glödande intressanta att lyssna på. Förvisso är de lite knepiga och man kan säga att de är väl mycket punschdoft, men till syvende och sist är de ett otroligt kunskapsalstrande band. Därför är det bara att säga ett varmt grattis.
Vivat Sabaton!
