”I Norden har fattiga människor alltid dött i april”. Orden är hämtade ur författaren Sven Wernströms romansvit Trälarna och jag kom att tänka på dem nu när januaris oxveckor har tagit vid. Anledningen till detta är att julledigheten inte riktigt blev som jag hade tänkt mig: En rejäl dos av influensa gjorde att nyårsafton firades sängliggande och att jag sedan dess dragits med både feber, hackhosta och snuva. Kort sagt: jag har varit rejält sjuk.

Orsaken till detta går att diskutera: Det kan ha berott på att jag varit barnvakt till yngre släktingar eller att jag mött någon virusbärare på Ica eller Willys. Men det spelar inte riktigt någon roll då de flesta är sjuka i januari. I alla fall om jag går igenom min egen vänkrets, där små barn ingår i familjen. Samtidigt som det går att vifta bort har min egen influensa manat till ett visst mått av eftertanke.

Efter två års pandemi är vi mer mottagliga för virus än någonsin. Det handlar om att de som kunnat har arbetat hemma och att ett stort antal barn som ska bygga upp sitt immunförsvar genom att exponeras för virus inte har blivit det. Därför har vi haft ökat antal av influensa, RS-virus och den vanliga hederliga vinterkräksjukan som nästan utrotades då alla spritade händerna till förbannelse. Dessutom befinner vi oss inte i april och vi är betydligt rikare än den tid Wernström skildrade i sina djupt marxistiska, men samtidigt läsvärda böcker om trälarna. Ändå är vi sårbara och därför skulle man kunna modifiera orden och i stället skriva något i stil med: ”I Norden blir människor alltid rejält sjuka i januari.”

Däremot blir vi inte längre lika sjuka som förr i tiden. Anledningen stavas näring och bättre boendeförhållanden men det är så klart inte roligt att vara sjuk. Om detta kan jag själv vittna. Men vad man bör göra är att helt enkelt ta sitt ansvar. Det är en uttjatad klyscha, men den innehåller ett stort mått av sanning. Om man kan vara hemma ska man vara hemma och låt oss alla återigen gå tillbaka till dagisbarnsstadiet: Tvätta händerna och sköt den egna hygienen. Hjälper inte detta som en form av hurtig motivation går det också att skänka tankarna till generationerna som kommit före oss.

Med största sannolikhet har vi alla någon släkting som dött av tuberkulos, spanska sjukan eller för den delen gula febern. Epidemier som tog död på de unga och friska och som lamslog det svenska samhället. Ett konkret tips i ödmjukhet är att börja släktforska för då inser man att allt inte var bättre förr. Det är visserligen inte roligt att vara snuvig men insikten om att det inte var bättre förr hjälper i det lilla.

Läs även: Sydkorea - Skräckens utopi