Facebook noscript imageLindén: Lärde man sig inget av Benny Fredriksson?
Kultur
Lindén: Lärde man sig inget av Benny Fredriksson?
Ett offer för journalistiken. Foto: Frankie Fouganthin (CC BY-SA 4.0)
Ett offer för journalistiken. Foto: Frankie Fouganthin (CC BY-SA 4.0)

En kvällstidning har återigen slängt pressetiken under bussen och hängt ut en helt okänd medborgare för ett psykbryt under kvällspromenaden med hunden, skriver David Lindén.

Det tjänar ingenting till att hymla: Sociala medier vädjar till våra bästa och sämsta sidor. I ena stunden kan man gripas av ett människoöde och vilja hjälpa till. Med det lilla tillägget att man faktiskt gör det. I nästa stund kan man glatt peka finger, utbrista ett höhö eller få för sig att skriva det där meddelandet som inte borde skrivits. Gammal och ny media i Sverige har helt enkelt makt, och kvällstidningarna har en nödvändig uppgift: Att granska makten och ibland peka finger.

Därför fick vi en form av självsanerande mekanism som i förebyggande syfte skapades i Sverige i början av 1900-talet. Innan dess hade journalister kallats allt ifrån ”bladnegrer” till ”notisjägare”. Att tidningarna själva bestämde sig för att sanera kloaken, avsiktligt ordval, handlade om en omvändelse under galgen. Man befann sig i ett läge där statsmakten hotade att reglera pressen. Därför ändrade man sig.

Systemet har fungerat i mer än hundra år men det har självklart funnits övertramp. Betänk Metoo hösten 2017 då våra mest prominenta kvällstidningar Expressen och Aftonbladet kastade pressetiken på soptippen. Människor namngavs på grund av lösa rykten och Stadsteatern i Stockholms chef Benny Fredriksson tog livet av sig på grund av den mediestorm som följde.

Nu har Expressen återigen trampat i klaveret, och denna gång handlar det inte ens om ett försök motiverat av allmänintresset. Enkom om att sälja klick och att rida på en stormvåg som TikTok – en app ägd av diktaturens Kina – har skapat. Men först är det lägligt att redogöra för vad som ligger till bakom sagda klavertramp.

Häromdagen betedde sig en kvinna rent ut sagt förjävligt. På Östermalms idrottsplats i Stockholm började hon skrika på två vanliga tonåringar som ville ha tillbaka sin boll, en boll som kvinnans tagit för att låta sin hund leka med. Klippet ligger ute och det är inte vackert. Att en vuxen kvinna uttrycker sig som hon gör mot två barn är bortom all rim och reson. En eloge ska gå ut till dessa två grabbar som filmar och svarar artigt och belevat på kvinnans tirader. Personligen vet jag inte om jag hade varit så pass mogen som fjortonåring. I mitt snart 40-åriga sinne tänker jag onda tankar om denna kvinna. Om jag hade blivit bemött på detta sätt hade jag nog sagt något i stil med: Dra dit pepparn växer, satmara. Men det hör inte hit. Inte heller att klippet filmades. Däremot handlar det om efterspelet.

Klippet lades ut på TikTok och Expressen plockade upp detta. Kvinnans identitet är röjd över alla sociala medier och hon har fått motta betydligt mer oförskämdheter än en avhyvling på plats. Vilket hon hade förtjänat. Till saken hör även att Expressen basunerade ut att hon tidigare har arbetat på Regeringskansliet. Ett klassiskt ”click bait”.

Läsarna ska fås att tro att det handlar om en inflytelserik expolitiker men hon var opolitiskt anställd på IT-avdelningen. Regeringskansliet har i runda slängar ett par tusen anställda. Men nu står hon där inför vargarna.

Lärde man sig inte någonting av tidigare haverier?

Läs även: En debatt är det man egentligen frågar efter!

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu 

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.