Det kanske var väntat. Att Sveriges riktige rikssångare – Lasse Berghagen har dött. Men på ett sätt är det sorgligt för en sådan som ”Lasse” kommer aldrig att återvända. På det sättet påminde han om Evert och Sven-Bertil Taube och det är inte att undra på att han tilldelades Evert Taube-stipendiet. På många sätt var han Taubes jämlike i det att han lyckades ena svenska folket kring ett gemensamt nöje: Visorna. Dessutom ska läggas till att han hade fler strängar på sin lyra, avsiktligt töntig referens, än hela Sveriges underhållare.

Berghagen representerar den långa linjen inom den svenska musikhistorien. Detta inte minst genom Allsång på Skansen som han gjorde om till hela Sveriges underhållningsprogram. Från att ha varit enkom för pensionärer blev det en riksangelägenhet. Inte minst genom att bjuda in för den tiden ungdomliga artister som rapparen Petter eller sångerskan Petra Marklund. Dessutom ska komikern Robert Gustavsson icke glömmas. Han dök upp i versioner från Ingmar Bergman till brandchefen Greger från Nile City. Men allt detta är historia.

Läs även: Lasse Berghagen är betydligt mer än en Teddybjörn

Ordet historia används för att det är gårdagens underhållning. Idag kan människor på gott och ont hitta det de själva gillar och ge blanka tusan i vad andra gillar. Det är lika mycket mångfald som isolerande. Men det är vad det är. Berghagen var helt enkelt den sista i sin generation och många och vackra ord kommer att skrivas om hans gärning, vilket inte är mer än rätt. Dessutom kommer han nog i framtiden att vara föremål för ett stort antal akademiska studier. Han har skrivit in sig i den svenska underhållningshistorien och besatte förmågan att paketera det historiska arvet i en modern tappning.

Ett tips är att se SVT:s program om Berghagen vilket finns på SVT-play. På ett personligt plan har jag också omvärderat Berghagen på senare tid. Det var långt ifrån bara en glad gamäng, även om han ofta var glad, utan det fanns också ett djup. Speciellt när det gäller hans klassiska Teddybjörnen Fredriksson vilken handlar om att överföra tillit till nästa generation. Men också att sakna den barndom som man aldrig har kvar när man väl blivit vuxen:

Teddybjörnen Fredriksson, hans nos den var av garn, ja han var min bästa vän när jag var ett litet barn.

Tack för allt, hela Sveriges Lasse. Vila i frid.

Lasse Berghagen, (1945–2023), artist.