Facebook noscript imageLindén: Låt IS-litteratur gå samma väg som barnpornografi
Kultur
Lindén: Låt IS-litteratur gå samma väg som barnpornografi
Försättsbladet till 1566 års lista över Vatikanens förbjudna böcker. Foto: Wikipedia
Försättsbladet till 1566 års lista över Vatikanens förbjudna böcker. Foto: Wikipedia

Det är fel att bränna IS-boken i Göteborg även om den instruerar hur man ska bränna otrogna levande. Men den ska inte vara lättillgänglig. Ingen torde dock vara förvånad över att den är det, skriver David Lindén.

Det handlar självklart om Göteborg. Västkustens pärla med goa gubbar som genom sin naivitet blivit ett centrum för Islamiska Statens svenska gren om man ska uttrycka sig galghumoristiskt. En bok på arabiska som kan beskrivas som en IS-manual har flitigt lånats ut på bibliotek i Bergsjön, Angered och centrala Göteborg. Den ”upptäcktes” när P4 Göteborg sökte igenom det arabiska utbudet, och efter P4 Göteborgs avslöjande har den nu plockats bort av kulturförvaltningen. Men detta har föranlett diverse lustigkurrar att dra ”yttrandefrihetskortet” och där får man ge dem åtminstone ett halvt rätt: Ska inte skadlig litteratur få finnas? Eller? Haha, se där: Mein Kampf går att låna på ett vanligt bibliotek men man plockar bort litteratur på arabiska!

Läs även: Hanbok för IS-terrorister lånades ut från flera bibliotek i Göteborg

Sådana invändningar visar dock på två problem. För att förstå det första går det bra att läsa Adolf Hitlers pamflett. Den finns lättillgänglig på svenska och är helt klart en galen mans galenskaper. Dessutom är det ett av historiens mest välkända dokument och vilken samhällskunskaps- eller historielärare som helst kan bemöta vad som står i den. Vidare är det högst impopulärt att vara nazist eller ens flörta med nazismen och det finns inga som helst gråzoner. Samma sak går det inte att säga om IS för där finns det alltid någon som vill ursäkta, problematisera och förklara. Dessutom förstår ytterst få socialarbetare eller lärare arabiska.

Det är därför som IS-litteraturen ska göras så svårtillgänglig som möjligt. Men det handlar inte om att den ska förstöras eller censureras. Svenska bibliotek har en tradition av litteraturinsamling som går tillbaka till Gustav II Adolfs bestämmelse för pliktexemplar till Kungliga biblioteket i Stockholm. I detta ingår misshaglig eller skadlig sådan. Ett typexempel är barnpornografi eller incestlitteratur som på 1970-talet ansågs vara en relativt normal form av sexualitet. Det finns ett antal sådana skildringar som exempelvis RFSU-ordföranden Hans Nestius (1936–2005) I last och lust — Sexuella bilder förr och nu från 1982. Den beskriver sexualitetens historia och skrevs för att bilda opinion mot barnpornografi men innehåller ändå så pass grafiskt material att den milt uttryckt skulle vara skadlig i fel händer. Numera finns den inlåst i ”Giftskåpet” på KB i Stockholm och är tillgänglig endast för forskningssyfte efter speciell prövning. Den är inte bränd eller raderad från jordens yta men tillgängligheten är begränsad.

Uttrycket ”Giftskåp” kan lite skämtsamt kallas för en försvenskning av Vatikanens Index Librorum Prohibitorum, listan över förbjudna böcker, som användes mellan 1515 och 1966. Andra universitetsbibliotek har liknande arrangemang men i de flesta fallen inte lika strikta som KB:s. Ett sådant är Göteborgs universitet som således vore ett bra ställe för IS-boken. Låt den gå samma väg som barnpornografin och endast vara tillgänglig i forskningssyfte.

Läs även: Ingen kommer att ta Lennart Hylands plats igen

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu