En del i detta krig handlar om att råna artefakter, skriver David Lindén.
Lindén: Ukrainsk historia ska vara i Ukraina
Ingress: En del i detta krig handlar om att råna artefakter, skriver David Lindén.
Det finns små handlingar av glädje i vår samtid vilket bottnar i att se det stora i det lilla. En sådan bottnar i att en rad antika svärd från Ukraina som stulits av de invaderade ryssarna har hittat hem. De stals och det kan jämföras med hur nazister under andra världskriget fräckt stal de konst och kulturföremål. På många sätt är det helt enkelt bara att applådera.
Krig mellan stater är inte bara materiellt utan också kulturellt, vilket är därför som de stulna svärden har större klangbotten än att det bara handlar om enkelt norpat krigsbyte. Kort sagt handlar det om att stjäla kulturarv och det var en fin solidaritetshandling att Ukraina fick en kopia av deras första konstitution av Sverige. För den oinsatte förvaras den i Stockholm då det första utländska statsöverhuvudet vilka stödde ett fritt Ukraina var Karl XII. Men det är en helt annan historia då Sverige även förut har tjänat rollen som kulturövervakare när det kommer till länder som orättfärdigt har invaderats.
Ett typexempel var att det äldre estniska riksarkivet fördes över till Stockholm vid den sovjetiska invasionen 1940. Under många år vallfärdade estniska historiker till Stockholm och vid befrielsen 1991 var det ett tecken på välvilja att man donerade stora delar av klabbet tillbaka till Estland. Men det var inte hela klabbet och Estland gjorde en stor sak över att de tyckte Sverige skulle behålla de delar som handlade om ”den goda svensktiden”. Det sistnämna är förvisso en klyscha men det säger oerhört mycket om relationerna mellan våra länder att man med varm tanke tycker att den ena parten ska ha en bit av sitt riksarkiv. Kanske skulle man kunna kalla det för en lycklig skilsmässa.
I Ukrainas fall handlar det om ett regelrätt invasionskrig och heder ska ges till de eller den antikhandlare som sa något i snitt med ”stanna upp, detta har stulits”. Att Ukrainas antika arv återbördas till moderlandet är inte mer än rätt. Men att ryssarna beter sig som den värsta sortens barbar är också talande. När det gäller krig behöver det inte bara föras med kulor och krut. Det kan lika gärna handla om att beröva en nation dess arv i form av barn eller dess historia.
Sölden av Ukrainas kulturarv har resulterat i en magnifik motståndshandling. Kulturarvet har lämnats tillbaka och förhoppningen är att de anonyma antikvitetshandlare som gjorde detta i sinom tid belönas med den ära och värdighet som de förtjänar.
Slava Ukraina eller som vi själva säger: Leve Ukraina.
Läs även: Jussis liv borde bli film