Det skrivs mycket om Gustav Vasa, men man tenderar att missa det faktum att han helst ville undvika väpnade konflikter, skriver David Lindén.
Det har skrivits mycket om Gustav Eriksson av Vasaätten och även denna serie torde platsa i kategorin Vasaberättelser. Men det som är intressant är att den gemensamma nämnaren i vad som har skrivits framför allt är att han gillade konflikter och ville fortsätta att hålla igång dem. Ett påstående som helt enkelt inte stämmer när det kommer till det närmaste vi har när det gäller en svensk frihetshjälte. Gustav Vasa var helt enkelt försiktig och i detta ligger det som man skulle kunna kalla hans riktiga storhet. Anledningen till att han kom att grunda en dynasti och etablera Sveriges självständighet är att han var ganska avvaktande.
Gustav Vasa var verkligen ett barn av sin tid. Han erbjöd till exempel den avsatte ärkebiskopen Gustav Trolle att återvända och bli svensk ärkebiskop. Men Trolle tackade nej och det är därför ”gamle kung Gösta i ett svavelosande brev refererar till Trolle som denna ’djävulens ståthållare och troll’”.
Därefter har vi Danmark som vi alla har levt med är den ”gamla arvfienden”. Men Gustav Vasa var otroligt snabb med att försöka skapa fred med dem vi senare hävdat att han hatade. Det är därför Danmark nog inte riktigt var arvfienden under kung Gösta. Men han visste hur man skulle använda propaganda och det är därför danskmyten fortfarande lever i Sverige. Varje nation behöver vad man skulle kunna kalla för ett hatobjekt även om det inte är det. Betänkt det faktum att Gustav Vasa faktiskt fick en dansk kung som svåger och det framgår väldigt tydligt att han hellre ville skapa kompromisser än blodiga krig.
Så har vi konflikten med Hansan som egentligen inte var en konflikt. Att ha problem med de tyska köpmännen är i paritet med att bråka med dagens FN eller EU. Det är därför Gustav Vasa gjorde sitt yttersta för att undvika vad som skulle kunna kallas för bråk. Vi fick uppror i Sverige och tuffa förhandlingar, men han vågade aldrig kasta sig in i ett europeiskt krig. Han var trots allt en pragmatiker och visste att hans främsta mål var att behålla tronen. En utomstående invasion hade kostat honom detta och detta visste han mycket väl.
Så talar en riktig pragmatiker.
Läs även: Gustav Vasa lovade runt och höll tunt
David Lindén
Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.
Kan nås på david@bulletin.nu