Trots att ett stort antal gamla svenska läroverk – läs gymnasieskolor – har mänskliga kvarlevor i sina samlingar ska man inte skämmas över dessa. Men inte heller göra narr. Att göra narr handlar också om det som finns i gränslandet mellan att vara kränkt på riktigt och lättkränkt. Ur ett personligt perspektiv var det intressant att först inte bli kränkt och sedan inse att det finns ett djupare perspektiv. På Danderyds gymnasium i Stockholm satte eleverna upp ett skelett i taket när de skulle fira Halloween.

Halloween kan man ha synpunkter på men det är egentligen ingenting att oroa sig för. Trots vad salig Ebbe Schön rasade emot är det en högtid som numera är en del av Sverige. Om varför och varför det ska vara så tvistar de lärde. Men tillbaka till frågan om skelettet. För oss som barn vilka villigt firade denna importerade högtid handlade det egentligen om skelett. Jag själv och många andra har nog köpt ett självlysande sådant från Buttericks i Stockholm men det har återigen alltid handlat om något som man kan relatera till. Inte ett gammalt läroverkskelettet vilket det från Danderyds gymnasium torde handla om.

En invändning som jag själv skrev bottnar i att de mänskliga kvalevorna är otroligt gamla. Därför kommer ingen att bli arg. Men återigen handlar det om att det är mänskliga kvarlevor vilka borde behandlas med ett visst mått av ära och respekt. Precis som att det inte längre är kul att stoltsera med en dödskalle från Korsbetningen i Visby på sitt studentrum (det har hänt) är det inte längre jättekul att hänga upp kvarlevor från en människa i aulan. Woke är ett problem i samhället, men woke är inte samma sak som att inte hysa respekt för de döda. Kort sagt behöver man alltid behandla historien med värdighet.

Det är därför som Danderyds gymnasium träffade helt fel. Att skoja och spexa ska man göra. Men aldrig att gyckla de döda även om de finns kvar i form av skelett.

Läs även: Lasse Berghagen var en mäktig lägereld