Med ett trettiotal boktitlar, tror jag, i bagaget har Dick Harrison på många sätt blivit en svensk folkhistoriker. Där Hans Villius och Olle Häger slutade hoppade han och Herman Lindqvist in för att fylla deras skor. Så när Herman med ålderns rätt trappade ner skrivandet fortsatte mannen från Lund av bara farten. Allt ska skildras! Från Al Capone till Karl Knutsson Bonde. Därför blir inte allt bra, eftersom ingen kan allt.

Harrison är specialist på medeltiden och bland hans tidiga titlar finns Skapelsens geografi som jämte skildringen av pesten är riktigt läsvärda. Det kan kallas för en stor syntes där han analyserar mytologi, politik och ekonomi. Begreppet ”helhetshistoria” kan tyckas föråldrat, men det är bland det bästa som han har skrivit.

Vibbarna från Skapelsens geografi kommer tillbaka i hans senaste bok Imperiernas fall, där han analyserar imperier och varför dessa har fallit. Det är 400 sidor faktaspäckad historia där precis allt är med. Kanske inte särskilt lättläst, men väl en kunskapsbank för den som vill ha reda på specifika detaljer. Harrison jämför på ett mästerligt sätt vilka faktorer som gör att en stormakt går under och där finns allt ifrån en försvagad eller oförstående elit till att det ekonomiska systemet inte längre håller. Så också misslyckade fälttåg som vi själva känner igen från vår egen Karl XII. Det är relativt idiotiskt att försöka invadera Ukraina, om man nu ska kroka upp analysen på samtiden.

Något som saknas i boken och som hade varit intressant är en analys av ickepolitiska imperier. Hur kommer det sig att huset Fugger inte längre dominerar bankvärlden eller för den delen Medici? Det hade även passat med kontrafaktiska analyser. Om Marcus Crassus inte hade blivit tillfångatagen av partherna och fått smält gult nedhällt i strupen hade han då skapat kejsardömet istället för Julius Caesar? Florentinaren Niccolò Machiavelli skrev i boken Fursten att man också måste ha tur och fram till sin död hade Caesar just detta. Men man ska också ha otur och att det blev Storbritannien och inte Holland som blev sjöfararimperiet kan faktiskt skyllas på tulpanlökshysterin. Likaså faller det franska imperiet på det faktum att man i slutet endast producerade inkompetenta ledare. Dessutom går det att diskutera om USA har fallit som ett imperium. Men detta kan kallas för petitesser.

Läs även: Spännande spaning om Sverige

På det hela taget är boken synnerligen läsvärd och Dick Harrison har återigen gjort skäl för att kallas en tvättäkta Lundalärd! En from förhoppning är att han fortsätter att fokusera på stora och komplexa frågor då han genom en tre decennier lång skribentgärning har byggt upp förmågan att analysera just detta.

Dick Harrison, Imperiernas fall: Från Akkad till USA (Ordfront), 439 s.