Statsveterna Cecilia Garme och Katarina Barrling har i boken Saknad: på sanning efter landet inom oss åstadkommit en imponerande skildring av samtiden. Det är intressant läsning därför att det är en bra guide till många av våra samtida problem, skriver David Lindén.
I helgen hade jag privilegiet att gästa historiska sällskapet Sancte Örjens Gillets sammankomst i Dalarna. Det är en samling dedikerade män och kvinnor som gjort till sin uppgift att återskapa en svensk 1500-talstradition i form av en så kallad gillemiddag. Man träffas ett par gånger per år för att iklädda 1500-talskläder äta och dricka tidstypiskt. Visserligen har en del traditioner fått stryka på foten, då man inte längre kan ägna sig åt licensbelagt armborstskytte, så det fick bli lajvpilbåge och yxkastning. Det går inte heller att inspektera sina hyttor eller andelar i Falu Gruva då den verksamheten där lades ner 1992 och ingen medlem äger en hytta. Men roligt var det.
Efter besöket satte jag mig ned och läste klart Cecilia Garmes och Katarina Barrlings bok Saknad: på spaning efter landet inom oss (Mondial), som handlar om det Sverige som ligger utanför tullarna. Ett land som tyvärr befinner sig i kris när det gäller traditioner, framtidstro och tillit. Det är ett intressant reportage av två statsvetare som har som ambition att kartlägga de känslor som vi inte beaktar när vi diskuterar BNP, skattesatser eller för den delen medlemskap i Nato. Dessutom gör Barrling och Garme detta riktigt bra.
Det är kanske inte en Louis Theroux-dokumentär om USA, men väl ett rappt, tankeväckande och stundvis roligt reportage om landsbygden, brukssamhällen och ja, hela det Sverige som metaforiskt inte är Stockholm, Göteborg och Malmö. Områden som förändrats i grunden och det handlar självklart om trettio års globalisering och invandring. Arbetsgivaren flyttar bort och arbetslösa flyttar in. Det är därför inte förvånande att nationalismen eller snarare patriotismen har fått ett uppsving.
De mer spännande resonemangen gäller historielösheten och där är jag beredd att hålla med. Historikern Sten Lindroth (1914–1980) beskrev, fritt ur minnet, reformationen som ”att ett helt land försökte urarva sig själva” och även om det är tillspetsat skulle man kunna säga att den svenska eliten försökt göra samma sak med vårt historieintresse. Men det handlar inte om att böcker användes som förladdning till kanoner, som på gamle kung Göstas tid, utan snarare om nytolkningar som att drottning Kristina var en transpersonlighet. Det som dock ska påpekas är att det folkliga historieintresset står sig starkt, som idén med ett återuppståndet Örjansgille och det börjar även märkas i TV-rutan.
Läs även: Carina Burman briljerar!
Om man ska försöka hitta några fel i bokens mycket stringenta resonemang gäller det intresset för historia. I dag är det ett folkligt intresse men vad som i dag är folkligt initierades ofta av dåtidens elit. Som exempelvis när publicisten Anders Pers (1860–1951) föreslog ett Vasalopp, eller för den delen teaterstycket Nyköpings gästabud från min egen hemstad. Men säg den text som inte har skönhetsfel och jag vet att du ljuger. På det hela taget har Cecilia Garme och Katarina Barrling skrivit en otroligt intressant bok.
Cecilia Garme och Katarina Barrlings bok Saknad: på sanning efter landet inom oss (Mondial förlag), 255 s.