Att döda kulturpolitiken är inte kultur. Konkurrens är inte bildning, skriver David Lindén..
Hur i helvete är detta kultur? Det är frågan man skulle kunna ställa sig. Frågan om varför statliga museer inte längre ska ha fria inträden. Det är något som Margaret Thatcher en gång instiftade i Storbritannien, men likafullt har vår nuvarande regering bestämt sig för att avskaffa detta. Problemet är inte bara att det är fel, utan att det bottnar i ett djupt ideologiskt fel.
Om man ska ha en konservativ grundsyn handlar det om att man alltid värnar kulturarvet. Detta arv ska vara tillgängligt för allmänheten och det handlar inte om ”konkurrens”, som den nya budgeten benämner det. Till syvende och sist gäller det tillgänglighet: Förvisso kommer Kalle och Ida från Täby alltid att besöka museer med sina föräldrar, men den dagen Ahmed från Rinkeby vill besöka exempelvis Livrustkammaren alternativt Nationalmuseum ska det vara öppet för honom. Detta inkluderar att det ska vara avgiftsfritt.
Därför bör man bli orolig. För det faktum är att ingen egentligen oroar sig, men att man ändå borde göra det. När människor driver igenom detta i konkurrensens namn och kallar det konservatism är det allt annat än konservatism.
Min besvikelse är helt och hållet enorm.
Läs även: Får det vara en 2000 kronors smörgås?