Jag trodde aldrig att jag skulle applådera Demirok, Dagostar och Stenevi. Men nu har de gjort rätt och skam den som inte kan erkänna när ens ideologiska motståndare gör någonting bra. Det handlar om Nobelstiftelsen och Nobelfesten. Nobelstiftelsen ska stå för det intelligenta Sverige. Landet som vill framhäva det vackra, sköna och det klara.

Ungefär så har de motiverat att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson inte ska bjudas in till den årliga Nobelfesten. Trots att han är partiledare för ett av riksdagens största partier. Men Nobelstiftelsen är alltså en privat organisation och får själva bestämma vilka som ska gå på deras årliga fest.

Det är därför som det nästintill är skrattretande att man tidigare portat Åkesson, men glatt bjudit in Rysslands, Irans och Belarus ambassadörer. Smaka på det sistnämnda. Man har så pass stora problem med ett riksdagsparti som man inte gillar att man under flera år har bidragit till att ge honom en martyrroll.

Men nu har man alltså skitit i det blå skåpet. Om man nu brinner för demokrati och mänskliga rättigheter kan man bara ställa sig frågan: Hur tänker man när man bjuder in ambassadörerna för några av världens mest skamliga regimer? Ryssland är bortom all räddning, Iran har dödsdömt och avrättat svenska medborgare och Belarus är Vladimir Putins nyttiga kreatur.

Reaktionerna har också varit tydliga. Centerpartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiets partiledare tänker inte gå på festen och det är bara att applådera. Däremot är det rent ut sagt tragiskt att statsminister Ulf Kristersson vrider sig som en metmask på kroken. Hans argument om att han inte tänker ta ställning men att han själv inte hade bjudit in dessa ambassadörer är en julklapp till oppositionen. Den svage Ulf Kristersson som aldrig vågar sätta ner foten. Ibland måste man dock leda från fronten.

Den ende som faktiskt kan le åt det hela är Jimmie Åkesson. Han har för första gången bjudits in att delta men låter hälsa att han har andra åtaganden. Smart eller snarare som att skjuta fisk i en tunna. Detta är trots allt ingen pr-strategi av Åkesson eller Sverigedemokraterna. Snarare är det helt enkelt så att Nobelstiftelsen spelar honom i händerna. Som den proffspolitiker han är låter han sina motståndare trampa i klaveret helt själva. Men Nobelstiftelsen står snopet kvar och har ingen aning om varför människor är upprörda.

Pröva att ringa Ukrainas vetenskapsakademi och fråga vad de tycker om beslutet. Det kunde ge en ledtråd.

Läs även: Monarkisterna vann på ren walk over