Att Gustav Eriksson av ätten Vasa skulle bli kung Gustav I var en riktig högoddsare, och knappast något som någon hade räknat med så sent som hösten 1520. Släkten Vasa var visserligen av de få familjerna i samhällets absoluta toppskikt, det som senare skulle kallas högadel, men de flesta ansåg nog att släkten hade passerat zenit på sin bana. Dessutom var det ju en annan gren av ätten som hade varit mest tongivande. Men låt oss börja från början.

Släkten Vasa var en lågadlig familj från Uppland, de första säkra medlemmarna dyker upp på 1300-talet. Genom strategiska giftermål tog sig släkten in i högadeln, och från början av 1400-talet var det alltid någon medlem av huset Vasa som även satt i riksrådet. Riksrådet var det absolut högsta beslutande organet i Sverige. När det fanns en kung på tronen var riksrådet hans rådgivare. Om kungen befann sig utanför landet, vilket var ofta under Kalmarunionen, var riksrådet i praktiken Sveriges regering. Det var också riksrådet som valde riksföreståndare, som alltid själv var riksråd.

Släkten Vasas ambitioner under mitten av 1400-talet var främst kopplade till en annan släktgren än den som skulle leda till Gustav Eriksson. Här hittar vi bröderna Kettil och Erik Karlsson, där den ene blev biskop och den andre härförare för en privat armé under de värsta inbördeskrigsåren. Under den här tiden är släkten Vasa ofta förknippad med den faktion som föredrar en kung från Danmark och som motsätter sig svenska kungar och riksföreståndare som själva vill ha makten. Bröderna Karlsson Vasas kusin byter dock plötsligt sida.

Johan Kristiernsson Vasa sluter upp bakom riksföreståndaren Sten Sture den äldre. Johan Kristienrsson står honom så nära att hanfår gifta sig med riksföreståndarens syster. Ändå dalar släkten Vasas anseende. Detta gäller inte minst under Erik Johansson Vasas tid. Familjen Vasa är visserligen rik, och gifter sig fortsatt med representanter för den absoluta högadeln, men deras anseende är mer som lojala underhuggare till Sturarna än som egna aktörer. Erik Johansson Vasa har faktiskt rykte om sig att vara både våldsbenägen och lite dum i huvudet. Erik Johansson gör dock en riktig jackpot för släkten när han gifter sig med Cecilia Månsdotter av Eka, för knappt 25 år efter bröllopet så blir hans svåger Sten Sture den yngre riksföreståndare i Sverige. Sonen Gustav Eriksson får nu alla möjligheter att vistas vid hovet hos sin ingifte morbror, som bara är några år äldre än han själv. Han kan följa maktspelet från nära håll, och se både misstag och framgångar.

Plötsligt i november 1520 är han också i stort sett den ende manlige medlemmen av släktfaktionen Sture-Vasa som finns kvar. Från sin mors sida kan han dra nytta av släktskapet med Sten Sture den yngre, och via sin farmor är han också arvtagare till Sten Sture den äldre. Arvet från Sturarna, både det politiska, men inte minst att han övertar ett av Sveriges största godsinnehav, var det som gjorde det möjligt för Gustav Eriksson att väljas till kung i juni 1523. Sturarna försvann i bakgrunden, i stället fick vi Vasadynastin.

Läs även: Det började med ung slagskämpe