Mord blir notiser, men att avdankande artisters katter dör eller att reptiler försvinner från Skansen i Stockholm stavas nyheter. Det säger något om den tid vi lever i, skriver David Lindén.
Det är nästan bibliskt att hela Sverige, inklusive undertecknad, följer nyheterna om kungskobran sir Vääs, tidigare Mr. Houdini, som har rymt från Skansens terrarium. Bibliskt i avseendet att när man vänder sin blick från Herren, verkligheten, börjar man enas kring avgudabilder. I detta fall handlar det inte om en guldkalv utan just om storyn att en orm är på rymmen. Även om man ogillar reptiler innehåller detta flera delar av den dramaturgi som utgör en bra berättelse: En orm som inte ville para sig och en ledning som i princip står handfallna. Det är självklart så att den fyra meter långa kungskobran kan överleva ett bra tag i ventilation eftersom han innan sin version av ”The Great Escape” (se filmen den är bra) blev matad.
Sir Vääs eller Mr. Houdini, kärt barn har många namn, kan smälta maten i någon vecka och vem unnar honom inte några dagar i frihet? Djur flyr alltid oavsett vad det är för djur, i alla fall om man ska citera en professor emeritus i zoologi som jag känner.
En betydligt gulligare version av ”flykten från Skansen” var för några år sedan när en lemur flydde från en djurpark och hittades ätande popcorn. Vi kan alla relatera till gulliga djur samtidigt som sir Vääs flykt säger något om oss alla som nation. Kort sammanfattat skulle det vara: Äntligen fick vi diskutera något annat.
För tänk på detta: Det har gått ungefär ett år sedan mordet på artisten Nils Einár Grönberg, känd som Einar, och ingen har gripits. Den mördade polisen Andreas Danman är på sin höjd ett ämne för historieböckerna och bara denna vecka, ungefär när sir Vääs rymde, så var det ett mord i Södertälje som blev en notis. En enkel liten notis och det kan man skoja om. Men det säger något om samhället.
En farlig process är inledd. Vi har slutat bry oss om större nyheter som mord. I stället blir det harmlösa nyheter om reptiler och även gulligare djur: Både Aftonbladet och Expressen hade stora rubriker om att artisten Niklas Strömstedts katt dog vid den höga åldern av elva år. Anledningen? Katten hade figurerat i en bok som Niklas Strömstedt och makan Jenny, också hon känd, hade skrivit. Det kunde vara löjeväckande men jag säger att det faktiskt är farligt för betänk den bibliska berättelsen om ormen i paradiset som sprider ett gift: I detta fall handlar det om apati.
Vi har inte råd att bli apatiska.
Läs även: Det går att illustrera historia
