Ett samhälle som inte tillåter sina medborgare att resa fritt är inte ett bra samhälle, skriver David Lindén.
En kategori skämt som i dag är skamligt bortglömda var de som uppfanns i Sovjetunionen och länderna bakom järnridån. De är drypande av svart ironi och därför väldigt roliga. Min egen favorit är följande: Hur många gånger berättar du ett skämt i DDR? Tre: För din bästa vän, för din förhörsledare och slutligen för din cellkamrat. Anledningen till att bästa vännen nämns är att han eller hon självklart var en av Stasis betalda angivare.
Häromdagen lärde jag mig ett nytt sådant skämt som skulle kunna ha uppfunnits under kalla kriget: Sovjetunionen förbjöd sina medborgare att lämna landet men det gör vi inte i Sverige. I stället ser vi till att det inte går att förnya passet och skapar kaos på våra flygplatser. En mellanmjölksform av totalitarism som inte tarvar taggtråd och beväpnade vakter.
Förvisso skulle det kunna gå att grötmyndigt avfärda passkaoset i stil med ”människor får väl planera bättre” alternativt ”man borde förstått resesuget efter pandemin” och detta har gjorts av vissa. Men då missar man det större perspektivet. Pass och identitetshandlingar är rättigheter som svenska medborgare åtnjuter. Likaså att kunna resa och när man förnekas en identitetshandling kan man inte resa. Det gör att människors tillit gentemot staten minskar ytterligare och minskad tillit är ett sluttande plan.
Läs även: Alla politiska karriärer slutar i tragedi
Regeringen fick indikationer på pass och flygplanskaos redan för ett par månader sedan. Ändå gjorde man ingenting. Det sattes inte in extra personal och man tog inte hem tillverkningen av pass utan förlitade sig på en maskin i Finland som tydligen är trasig. Slappheten kring detta är helt enkelt skamlös, särskilt med tanke på att man har hela den statliga apparaten till sitt förfogande. Ändå tycks vissa anse att det är helt i sin ordning att medborgarna ska stå med mössan i hand och inte protestera. Vi ska vara undersåtar och makthavarna ska inte vara folkets tjänare.
Flygplatserna fyller dessutom en vital del i den svenska samhällsmaskinen. Oavsett vad Greta Thunberg tycks tro så är det ett stort antal varor som trafikerar Arlanda och Landvetter och inte bara charterglada klimatförnekare. Så när flygplatserna inte fungerar skadas samhällsekonomin. Milt uttryckt får det långtgående konsekvenser och återigen skadas tilliten till vad som lite högtidligt kan kallas för samhällskontraktet.
Tyvärr är det ju inte heller de enda problemen vi har i Sverige. Med gängskjutningar, kriminalitet och den pågående ”integrationsutmaningen” bildar det ett sorgligt mönster. Men pass- och flygplatskaoset är något konkret som visar hur det står till med samhället. Prins Hamlet sa att något var ”ruttet i det danska riket” och William Shakespeares ord går att applicera på Sverige. Dessutom kommer det säkerligen att bli värre innan det blir bättre, för det som saknas hos många är den basala krisinsikten.