Lindén: Per Åhlin fångade det glada och absurda

Ingress: En av den svenska efterkrigstidens främsta illustratörer har lämnat oss, skriver David Lindén.

De flesta svenskar har en relation till Sagan om Karl Bertil Johnssons julafton, som sedan 1970-talet sänds på just julafton. Förutom Tage Danielssons starka manus blev kortfilmen lysande tack vare regin av konstnären Per Åhlin som dog i förra veckan. Tonen är empatisk, humoristisk och tankeväckande och därför är det inte förvånande att miljoner svenskar har tagit till sig den. Men Åhlin var så pass mycket mer än enkom regissör med ett enda känt verk.

Född 1931 inledde han sin karriär som tecknare under 1950-talet. Arbetet kom att sträcka sig över mer än 5 decennier och inkluderade allt från teaterdekorer, filmer och reklamblad. Bland de mest kända finns serien Dunderklumpen, illustrationerna till Picassos Äventyr eller för den delen förtexterna till Jönssonligan och den svarta diamanten. Åhlin var helt enkelt en form av renässansmänniska och han kom till sin rätt med samarbetspartners likt Hasse & Tage samt Lennart Helsing, med sina kluriga visor och dikter för stora och små.

På frågan varför Åhlin blev så pass framgångsrik kan svaret handla om värme. Han lyckades förmedla glädje och kärlek i sina alster, men även en underfundighet som gör att de är lika intressanta för vuxna som barn. Förvisso är jag subjektiv då jag alltid tyckt om Åhlin. Men han har nog mer gemensamt med europeiska kollegor likt Asterix & Obelix-skaparna René Goscinny och Albert Uderzo än med Walt Disneys originalskapelser, då den senare först och främst tilltalar barn. Åhlins figurerar är smala, tjocka, långa och korta. Om en näsa är lite stor blir den ännu större och om en mage är lite tjock blir den ännu fetare. Samtidigt som replikerna är både raka och tänkvärda. Tänk bara på Farbror Arturs tändstickstavla av Bodens fästning för att ta den klassiska scenen ur Sagan om Karl Bertil Johnssons julafton. Den är rolig för barn eftersom det är en simpel tavla och dråpligt för oss vuxna, som vet att Bodens fästning är en underjordisk sådan.

Med Per Åhlins frånfälle har vi förlorat en briljant och intressant tecknare. På många sätt en person som satte sin prägel på den svenska efterkrigstidens barnunderhållning och pedagogik. Men hans verk finns kvar och det fina med hans insats är att teckningarna finns kvar. Det var dessutom helt rätt att han 2018 medaljerades av kungen för ovärderliga insatser för den svenska samhällskonsten. Vi andra kommer för alltid kunna njuta av hans illustrationer och förhoppningsvis gör SVT slag i saken och återsänder Dunderklumpen för barnen och för de vuxna kan man gott köra Picassos äventyr alternativt Mannen som slutade röka.

Han tillhör ett svenskt tecknar-Pantheon med storheter som Sergel, Ehrensvärd och Jenny Nyström.

Läs även: Var Gustav Vasa bondehövding eller monark?

Per Åhlin, 1931–2023, konstnär.