I Sverige är kungaskapet eller ”kingship” ur ett historiskt perspektiv ett underforskat ämne. Det är synd då monarkin har haft ett stort inflytande på den svenska historien, inte minst med tanke på att vår nuvarande kung firar 50 år på tronen. Dessutom började det som alltid med Gustav Eriksson av Vasaätten. Utan Gustav Vasa hade vi inte haft den syn på kungaskap som vi har än idag. Men historien är mer spännande än så.

Till att börja med vet vi inte om han ens hade ambitionen att bli kung då det alltid finns risk att en sådan kan avsättas. Släktingarna Sten Sture den äldre, Svante Nilsson och Sten Sture den yngre lät sig aldrig krönas. De nöjde sig med titeln vice rex eller riksföreståndare. Enligt legenden var det Karl Knutsson Bonde, krönt hela tre gånger, som på dödsbädden övertygade sin systerson Sten Sture den äldre att aldrig låta sig krönas till kung. Men det ligger nog betydligt närmare sanningen att han själv helt enkelt inte såg något värde i själva kungarollen. En vald monark kan lätt avsättas, vilket man ser under hela unionstiden. Därför var det bättre att ha riksföreståndartiteln då den var ett bekvämt sätt att bli rik på.

Varför valde då Gustav Vasa att låta sig väljas till kung? Det enkla svaret är nog att han helt enkelt såg ett lägligt tillfälle. Det passade att inta kungarollen eftersom det inte längre fanns några seriösa rivaler som kunde avsätta honom. Men han valde också att blicka ut över Europa där begreppet arvsmonarki hade börjat infinna sig. Om han skulle bli kung skulle hans barn kunna ärva tronen efter honom, utan behov av stridigheter och våld. Dessutom är det högst troligt att han var medveten om att hans företrädare Sten Sture den yngre troligtvis hade ambitionen att låta sig krönas. Det som kom emellan var skotten på Åsundens is 1520, vilket satte ett blodigt stopp för dessa planer. Men Gustav Vasa var inte den sortens monark som vi idag skulle kunna kalla kunglig.

Sverige hade inte några riksregalier och vid stora fester kunde han själv bära in maten. Om detta vittnar hans systerson Per Brahe den äldre i sin krönika om sin berömde morbror. Staten Sverige hade vid den här tiden inte ens ett fullt utvecklat kungligt kansli och det är därför som Gustav Vasa själv dikterade svavelosande brev till diverse människor om allt ifrån diplomati till biodling. På sitt favoritslott Gripsholm bodde han om vintern i en bekväm timmerstuga istället för i kalla salar. Det var lättare att värma upp, något vi är många som kan känna förståelse för efter den här vinterns elpriser. Men Gustav Eriksson av Vasaätten lämnade ett Sverige som var förändrat i grunden.

Därför skulle man kunna kalla honom inte bara dynastigrundare utan också vår förste monark av den sortens monarki som vi har än idag. Han bildade skola för hur en kung skulle vara och även om det började relativt taffligt så blev det ett lyckat resultat. Inte illa marscherat av en adelsslyngel från Uppland.

Läs även: Var Gustav Vasa religiös

David Lindén