Facebook noscript imageLindén: Premiär för Kulturens julkalender
Kultur
Lindén: Premiär för Kulturens julkalender
År 2013 filmatiserades Barna Hedenhös som julkalender. Foto: Henrik Montgomery/TT
År 2013 filmatiserades Barna Hedenhös som julkalender. Foto: Henrik Montgomery/TT

I år är det inte bara böcker, skriver David Lindén.

Det är tjugofyra dagar kvar till julafton och många har redan börjat fundera på vad man ska ge sina nära och kära i julklapp eller unna sig själv. Därför tänker kultursidan återigen upprepa förra årets julkalendersatsning men detta år kommer det inte bara att handla om böcker. Kulturen utvecklas och kan liknas vid olika maträtter: Ibland är det gott med raggmunk och ibland med tonfisksallad. Precis som att en tjock bok passar ena dagen, en filmupplevelse den andra och ett stycke musik den tredje. Sålunda kommer böcker, musik och film att presenteras i julkalendern. De är inte nyutgivna verk men går att få tag på. Antingen via antikvariat eller streamingtjänster. Tidlösheten är en bärande bjälke.

Med förhoppning om trevlig läsning.

Del 1: Axla Bertil Almqvists fallna penna

I Cecilia Hagens roman Fredrik och Charlotte – Fint folk från vaggan till graven som gavs ut 1996 hävdas att originalteckningar av barnboksförfattaren Elsa Beskow (1874–1953) alltid betingar ett högt pris när de säljs på auktionsfirman Bukowskis. Orsaken skulle vara att 1990-talets svenska överklass hade växt upp med Beskows sagor och därför ville äga en originalteckning. Om Hagen idag hade velat måla med en bredare pensel hade hon bytt ut Beskow mot teckningar signerade Bertil Almqvist (1902–1972) och då förhoppningsvis hans serie om Barna Hedenhös.

En del av berättelserna om Barna Hedenhös gavs ut 1991 som samlingsvolym. Foto: Privat

För en bredare publik är nog Almqvist idag mest känd för sin teckning ”En Svensk Tiger” från 1941 vilken för ett par år sedan orsakade en uppmärksammad upphovsrättsrättegång där komikern Aron Flam åtalades för att ha låtit den pryda omslaget på sin bok om andra världskriget. Samtidigt har flera generationer äldre svenskar växt upp med Almqvists humoristiska tecknade serie om stenåldersfamiljen Hedenhös som gavs ut mellan 1948 och 1971. Den filmatiserades även som julkalender 2013 men det var en nytolkning som inte alls håller originalböckernas standard.

Visserligen kan sagorna om pappa Ben, mamma Knota, barnen Sten, Flisa, hunden Urax och hästen Hårfagre ses som konventionella 50-talsberättelser. Självklart har också några grötmyndiga individer velat kalla dem misogyna och rasistiska. Men i själva verket är det lysande och pedagogiska samhällsskildringar. För barn är de geografi och samhällskunskap och för vuxna rolig satir. Tiden har gjort dem till ”helhetslitteratur” där man beroende på ålder får olika läsupplevelser. På det sättet påminner han om Sven Wernström (1925–2018) vars romansvit Trälarna riktade sig till både barn och vuxna. Men där Wernström var docerande och politisk är Almqvist underfundig och humoristisk. Han skrev inte för att indoktrinera utan för att undervisa och underhålla vilket märks när det gäller just Barna Hedenhös.

Min egen favorit som jag nyupptäckte som vuxen är Barna Hedenhös blir kungliga som första gången gavs ut 1954. Familjen som bosatt sig på Stockholmen (läs Stockholm) har problem med att andra stenåldersstammar stör dem och det slutar med att de utses att styra med representanter från de andra stammarna. Där återfinns Hö-Germanerna (Högern), Ljungkilare-stammen (dåvarande Folkpartiet och nuvarande Liberalerna), Torvastammen (Bondeförbundet som var nuvarande Centerpartiet) och Grottesångar-stammen (Socialdemokraterna). De sistnämnda bor i grottor och ogillar dem som bor i egna hyddor. Ledaren är hövdingen Ur-Lander (Tage Erlander) som gillar att spela Harpa på ett sund och känna sig Harpsund. En annan uppstickare är Raske-Ville som gillar att kritisera de olika stammarnas maktutövning och som är en lätt förklädd version av författaren Vilhelm Moberg (1898–1974).

Almqvist har fyllt albumet med ett stort antal ordvitsar som både är roliga och daterade. Som att Grottesångar-stammens get ”Bude-geten” försvinner och att det senare gäller att balansera den. Men det fråntar inte berättelsen dess finess. Lägg till de mästerliga illustrationerna som visar vilken fantastiskt rolig tecknare han var. Frågan är varför ingen har tagit upp Almqvists fallna penna eller pensel för att göra en liknande pedagogisk samhällsbeskrivning för dagens barn. Det skulle mana till både skratt och eftertanke.

Till dess får vi hålla till godo med att hans verk finns att låna på bibliotek. Men tyvärr saknade mitt lokala just Barna Hedenhös blir kungar. Men den går att köpa på Bokbörsen och min rekommendation är att slå till. Själv ska jag när tillfälle och plånbok tillåter köpa en originalteckning från denna serie om den lilla stenåldersfamiljen som befinner sig på ständiga äventyr.

Läs även: Blott falla kunde han

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.