Det är lätt att gilla vad som är den nya stormen i kultur-Sverige. I korthet är historien följande: På 1800-talet plundrar britterna kungariket Benin i nuvarande Nigeria. Ett stort antal konstskatter stals och såldes vidare, fullkomligt lagligt. Nu vill Nigeria att man återlämnar föremålen och ängsliga musietjänstemän i Sverige vill hörsamma den uppmaningen och har bett regeringen om tillåtelse. Men det är så töntigt att man i princip skulle kunna skratta åt det, vilket inte går då västerländsk offerkänsla är det nya svarta.

Regeringen måste så klart säga nej. Det finns inget juridiskt eller historiskt ansvar i att svenska samlare köpte bronsstatyer från Benin och sedan donerade dessa till museer. Om man ska titta längre tillbaka finns det även liknande fall. Silverbibeln norpades på 1600-talet som ett legitimt krigsbyte. Det var alltså helt och hållet lagligt enligt gällande folkrätt. Den ska vi inte lämna tillbaka men väl låna ut till Tjeckien, vilket också har gjorts. Ett utbyte som fungerar väl.

Ett annat exempel handlar om de silverföremål som togs från Finland under striderna om Kalmarunionen i början av 1500-talet. En del återlämnades på 1920-talet, men mycket återstår i danska kyrkor och arkiv. Föremål och handlingar som har lånats ut till och med för långtidsmål. Detta skulle vi kunna göra med bronsföremållen från Benin. Men vi ska inte lägga oss platta och yra om någon västerländsk skuld.

Det är därför kulturminister Liljestrand bör säga ett bestämt nej. Sverige har inget att skämmas för när det gäller lagliga köp av historiska föremål. Självklart finns undantag som bekräftar regeln, likt föremål som stals under andra världskriget, men det är fullkomligt irrelevant i diskussionen om Benin. Motstå dem som vill svartmåla oss som en kolonialnation. Det handlar bara om nutida politik och inte ett dyft om kultur!

Läs även: Ibland slutar klassiker vara klassiska