Om man inte känner till trubaduren och komikern Ola Aurell är han väl värd att googla eller youtuba. Han blandar skarp samhällssatir med dråplig humor.

Men det krävs att man inte är lättkränkt, då han tangerar gränsen till det oanständiga eller rent av elaka. Som exempel kan anföras öppningsraderna i hans låt Elevhälsan:

Du är inte deprimerad du är lat
Du blev slö, för att din mamma var för flat
Du behöver disciplin och hot och tjat
Upp och jobba annars får du ingen mat.

En personlig favorit är balladen ”Natten då Stockholm brann” med de återkommande orden att ”inget utav värde försvann, natten då Stockholm brann”.

Budskapet är att det flesta i huvudstaden är karikatyrer av sig själva och att alla fördomar bekräftas. Som med dessa ord: ”Radiohuset var bränt, och det sista de sänt var ett samtal om kändisar kändisar känt”.

Ola Aurell tenderar att få rätt speciellt när man analyserar ”årets kulturbomb”, för att citera Aftonbladet, när det gäller diskussionen om journalisten Linda Skugges nakenbilder och det efterföljande bråket.

I korthet handlar det om följande:

Journalisten Linda Skugge som slog igenom som feministisk debattör på 1990-talet har skaffat ett konto på sidan OnlyFans. Det är en plattform där man kan lägga upp material som människor betalar för och, ja, visst finns det musik och allmänna fotografier, men det handlar först och främst om det lättklädda.

Kritikerna har kallat OnlyFans för tillåten prostitution och andra menar att det är ett tecken på kvinnlig frigörelse. Om det tvistar de lärde eller de som har alldeles för mycket fritid. Skugge själv menar att OnlyFans har varit ett effektivt sätt att trygga hennes försörjning. Men hon har också fått kritik.

En av de skarpaste kritikerna var Pernilla Wahlgren som tyvärr inte behöver någon vidare introduktion. Hela Sveriges kändisdrottning påpekade att Skugge i en krönika i början av 2000-talet hade kritiserat Wahlgren då hon hade vikt ut sig i herrmagasinet Café. Visserligen bidrar även denna text till att pseudodebatten hålls levande men det finns ett större perspektiv som är värt att försöka analysera.

Till att börja med skulle det hela kunna avfärdas som trams. Att människor engagerar sig i detta ger verkligen Aurells ord om ”kändisar kändisar känt” rätt. Det är två kändisar som bråkar med varandra.

Men varför adlas då detta till en kulturnyhet? Kanske bottnar det i att vi inte riktigt orkar engagera oss i riktiga kulturdiskussioner till exempel om Rembrandts Batavernas ed eller regeringens kulturbudget.

Det är tråkigt jämfört med att två personer bråkar med varandra i offentligheten.

En invändning skulle dock kunna vara att det handlar om feminism? Kanske, men OnlyFans är fortfarande ett randfenomen.

I längden blir det tröttsamt, då det också går att konstatera att Linda Skugge är en vuxen kvinna och vuxna människor får göra vad de vill inom lagens hank och stör.

Trots allt kommer kändisar alltid bråka med kändisar.

Läs även: Man kan älska både idrott och litteratur