Känns uttrycket pelarhelgon igen? Det beskriver kristna asketer i dagens Mellanöstern som på 400- och 500-talet bodde på stora pelare för att där ägna sig åt bön och meditation. Pelarna var ofta mellan fem och tio meter höga och på toppen fanns en hydda. Dessa heliga män kallades även styliter och det ansågs som ett munklöfte att inte lämna pelarna varifrån de även kunde predika till sina anhängare. Att vara stylit eller ett pelarhelgon ansågs extra heligt och det verkar som rörelsen fått en återfödelse i de som är villiga att ta till extrema, för att inte säga dumdristiga, åtgärder i omsorg om miljön.

Den senaste trenden för vad som kan kallas moderna pelarhelgon är ”Noshower-rörelsen”, som vanligt hämtad från USA. Ledande Hollywoodskådespelare som Aston Kutcher och Mila Kunis har valt att vara restriktiva med att duscha för att spara vatten. Dessutom finns det variationer på hur man lever ut detta ideal, som att endast tvätta sig om man är sällsynt smutsig och vara restriktiv med att gå på toaletten om man ska göra något annat än att kissa.

Att ”Ickeduschrörelsen”, om man kan kalla den så, har nått Sverige torde vara ett magnifikt exempel på samtidens dumhet. Men nu är den här med Facebookgrupper som sjuder av aktivitet. Argument som att det är jobbigt att duscha varvas med liknelser som att renhet är ett relativt begrepp. Ungefär som att lukta på filmjölken för att se om den blivit dålig och inte bry sig om bäst före-datum.

Viljan att spara vatten kan ha viss bäring på Hollywoodelitens Kalifornien, men det är ungefär lika genomtänkt som om Sverige skulle ha en nationell strategi för att bevara trattkantareller. Det finns väldigt mycket av naturresursen vatten i vårt land. Att vissa kommuner har bevattningsförbud på sommaren handlar mer om bristfälligt underhåll än om själva vattnet. Enbart Göta älv skulle kunna försörja oss med vatten i ett par sekler, och det brukar med jämna mellanrum spekuleras i om svenskt vatten kan bli en framtida exportvara.

Svaret på frågan om varför trenden att skippa duschandet har fått anhängare i Sverige kanske är så pass enkel som att varje tid kräver sina pelarhelgon och asketer. På många sätt är vi ett folk som vill vandra i grupp och tillhöra eliten. Tidigare handlade det om att vara anhängare av öppna gränser och bekänna sig till antirasismen som en ny form av religion. Efter det har miljörörelsen gjort en återkomst i form av klimatdepressioner, att i protest sy igen sina läppar och nu även genom att skippa duschandet. Trots att det inte gör någon skillnad utan enbart är idiotiskt. Men om något är det ett tecken på att en del är beredda att göra vad som helst för att få känna sig utvalda eller rent av heliga.