Det går inte att ha ministrar som inte känner till basfakta. Wallenbergarna har rätt. Diskussionen om långsiktiga investeringar kräver just långsiktighet.
Det var befriande att bevittna Jacob Wallenberg intervjuas av SVT:s Anders Holmberg i programmet 30 minuter, för att det var så sakligt. Rättframt, rakt, kärt barn har många namn, men det bottnar i ett enkelt faktum: Där näringslivet måste leverera resultat kan politiken använda talepunkter och där näringslivet frankt kan erkänna att det inte blev som man tänkt sig kan politiken skylla på ”dom andra”.
Befriande är bara förnamnet för alla som bevittnat den senaste tidens krumbuktande och pajkastning. Det var som att dricka vatten efter ett träningspass.
Ta en sådan sak som Kina. För några år sedan tillhörde ”Wallenbergarna”, om man ska använda 68-svenska, de som menade att utvecklingen i Kina gick åt rätt håll. Det fanns goda skäl till att tycka detta, men lika goda anledningar att hävda motsatsen. Kinas kommunistiska parti (Kkp) är trots allt ett kommunistparti oavsett hur mycket centralstyrd marknadsekonomi som de vill bejaka. Men detta är inte poängen: Jacob Wallenberg var villig att erkänna att han hade gjort en missbedömning. Det kanske inte framstår som en stor sak, men det är närmast unikt i det offentliga svenska samtalet.
En annan intressant ”snackis” var kärnkraften. Wallenbergsfären är redo att investera i ny kärnkraft, om det är så att det blir politiskt fastlagt att den investeringen håller. I klartext är att det måste finnas en överenskommelse om att detta gäller i 30, 40 eller 50 år, för att citera vad han sade. Långsiktigheten kan tyckas som en enkel självklarhet, men det politiska klimatet är så pass virrigt att miljöminister Annika Strandhäll kunde stå i SVT och inte veta hur många kärnkraftverk vi har eller hur många som stängts av politiska anledningar. Ett stalltips är att googla Barsebäck alternativt Torbjörn Fälldin. Att fela är mänskligt, men Strandhäll som är en proffspolitiker borde ha läst på eller haft kunniga tjänstemän som förutsett frågan.
Läs även: ”Comeback för Strandhäll i regeringen”
För att citera den legendariske socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng tänker ”Wallenbergarna blågult”. På den tiden handlade det om Jacob Wallenbergs farfar som var den legendariske industrimannen Marcus ”Dodde” Wallenberg (1899–1982). Det var en annan tid och samförstånds-Sverige kunde vara kvävande för den som inte passade in. Men sonsonens framträdande i SVT speglade ändå ”Doddes” positiva sidor. Kort och gott var det befriande att höra en företrädare för svensk industri tänka lite blågult och, faktiskt, be om långsiktighet.
Vinterns energikris talar sitt tydliga språk. Det vore behövligt med kärnkraft och det vore än mer behövligt om vi lyckades skapa någon form av politiskt samförstånd om att Sverige behöver hållbara energiinvesteringar. Rent krasst kan vi inte vara beroende av om det blåser eller är soligt och de som inte bör spela en roll i detta är kärnkraftshatarna Miljöpartiet.
