I nästan tio år slet August Strindberg (1849–1912) med att få dramat Mäster Olof utgivet och uppsatt. Men ibland måste en text få ta tid och slutresultatet blev att han revolutionerade den svenska dramatiken. I början var premissen dock enkel. Som ung man tyckte sig författaren kunna identifiera sig med den svenske reformatorn Olaus Petri (1493–1555) som ville göra upp med makten och därmed förändra världen. En vilja som är lika gammal som världslitteraturen i sig. Det var nog därför bra att pjäsen fick ta den tid det tog. I Göteborgs universitetsbibliotek finns hela sex originalmanuskript och pjäsen publicerades till slut i olika versioner. Den tredje versionen lyckades han få publicerad men aldrig antagen av en teater. Idag är den extremt sällsynt och har en särställning inom Strindbergsforskningen.

Visserligen skrev han fler historiska dramer, men de är inte alltid speciellt intressanta. När det gäller heliga Birgitta var han mest misogyn och Folkungasagan är en samling floskler, för att inte tala om hans nästan maniska försök att ärerädda Jöran Persson (1530–1568) i Erik XIV. Vad som utmärker Mäster Olof är språket. I stället för att ägna sig åt så kallad frasrik grannlåt med otaliga bisatser används ett begripligt talspråk. Det är därför den med jämna mellanrum sätts upp på scenen och går att läsa även i bokform. När det gäller annan samtida dramatik måste man ibland läsa högt för att det ska bli begripligt,men det behövs inte denna gång. Kanske skulle man kunna kalla det en överdrift men Strindberg banar med pjäsen väg för den moderna litterära dialogen. Det gäller både för scenen ochen film. Utan Mäster Olof ingen Ingemar Bergman och det är därför passande att den unge Bergman upptäckte kärleken till teatern på just Mäster Olofgården i Gamla stan i Stockholm. Ett tiotal meter från där reformatorn Olaus Petri står staty utanför den Storkyrka där han också är begravd.

Om själva handlingen behöver inte sägas mycket. Det är en klassisk berättelse om hur en ung idealist sakta växer upp och inser att man ibland måste kompromissa med sina ideal om man ska behålla huvudet. Det märks att Strindberg är väl insatt i Olaus Petris liv och författaren har en genuin aversion mot Gustav Vasa. Samtidigt som han visar en förståelse för hur smärtsamt det kan vara att behöva ändra sig. Det är inte ofta Strindberg gjorde detta men han hade troligtvis en öm punkt för just Mäster Olof. Även om han också dömer honom. Sista repliken i prosaupplagan är talande då han låter den dödsdömde Gert bokpräntare fälla en kommentar till Olaus Petri som inom svensk historia har blivit odödlig:

Avfälling!

Det är inte bara Petri som döms utan det är hela den samtid som August Strindberg uppfattade som förljugen och svekfull. Men det är en helt annan historia.

August Strindbergs, Mäster Olof, kan köpas på Adlibris.com

Läs även: Kerstin Ekman briljerar återigen