Det är ingen underdrift att kalla Nationalmuseum för en klenod. Museet mitt i Stockholm håller världsklass och detta beror inte bara på att Carl Larssons Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 pryder foajén eller att man där kan beskåda Rembrandts ”Batavernas trohetsed”. Det är ett museum som lockar ett stort antal besökare, har en välutvecklad forskningsenhet och helt fungerar. Det är därför som den senaste utvecklingen är rent ut sagt sorglig. Museet brottas med ekonomiska problem och det handlar inte om att man har misskött sin ekonomi. Problemen bottnar i att de har en girig hyresvärd som i detta fall är svenska staten.

Myndigheten Statens Fastighetsverk äger och förvaltar ett stort antal byggnader i Sverige som ofta har historisk anknytning. De äger fastigheten på Blasieholmen i Stockholm där Nationalmuseum varit inrymt sedan 1866. Men nu kan dess saga vara all och detta på grund av för höga hyror. Om de tvingas stänga är det svårt att se vart de skulle flytta. Dessutom skulle det vara en form av skandal som mycket väl kan jämföras med när Karl IX stängde Vadstena kloster.

Det finns emellertid en lösning då det handlar om en statlig myndighet. Om Nationalmuseum ska räddas måste staten agera och då i form av kulturminister Parisa Liljestrand alternativt finansminister Elisabeth Svantesson. Statens Fastighetsverk lyder under Finansdepartementet och Svantesson kan helt enkelt se till att regeringen ändrar myndighetens regleringsbrev. Ge order om att hyrorna inte ska ske enligt någon form av marknadsmässig tabell utan att statliga kulturinstitutioner ska ha skäliga hyror. Detta handlar inte om marknadsekonomi utan om att en borgerlig regering med ett självutnämnt konservativt samarbetsparti ska ta hänsyn till det nationella kulturarvet. Troligtvis är Sverigedemokraterna direkt med på tåget. Nationalmuseum innehåller trots allt både Karl XII:s likfärd och Gustav II Adolfs död vid Lützen. Klassiska tavlor som har präglat generationer av svenska skolbarn och som varje svensk bör känna till.

Kulturpolitik handlar inte bara om kronor och ören. Om en nation ska ha en kulturpolitik måste det finns mål och mening. En sådan torde vara att bevara nationella kulturskatter och göra dessa tillgängliga för en bredare allmänhet. Detta har Nationalmuseum lyckats med i mer än 150 år och det vore rent ut sagt tragiskt om de inte kunde fortsätta sin verksamhet i samma byggnad. Detta är därför en enkel uppmaning till regeringen: Upp till kamp mot Statens Fastighetsverk.

Läs även: Det är trevligt att motbevisas