Facebook noscript imageLindén: Upplyste ljuset vikingatiden?
Kultur
Lindén: Upplyste ljuset vikingatiden?
Så tuff var inte vikingatiden. Foto: JC Merriman (CC BY 2.0 DEED)
Så tuff var inte vikingatiden. Foto: JC Merriman (CC BY 2.0 DEED)

Det är dags att kasta myten om vikingarna överbord, skriver David Lindén.

Smutsiga, svettiga och allmänt ociviliserade. Så kan man sammanfatta det gängse avtrycket av vikingarna. Våra skandinaviska förfäder som på sitt eget lilla vis satte sitt avtryck på Europa. Alternativt kan man smaka på det klassiska citatet som använts om och om igen:

Från nordmännens raseri, bevare oss Gud.

Likt alla skrönor har det ett korn av sanning men det har visat sig att detta aldrig yttrades. Likaså att Ahmad Ibn Fadlans skrift om de smutsiga ruserna, vikingarna, vilka han mötte på de ryska floderna innehåller ett stort mått av överdrifter. Det tråkiga faktumet som kommer att göra ett antal Hollywoodproducenter sura är att vikingarna var vad man skulle kunna säga ”barn av sin tid”. Alternativt riktigt civiliserade. De senaste rönen handlar nämligen om att de anammade eller rent av omfamnade ljuset.

Ny dansk forskning håller på att slå omkull myten om att vikingarna levde i det kalla Norden med gluggar som fönster vilka sedermera fick namnet vindögon (tänk er det engelska window – wind eye). De hade troligtvis glasfönster de också, vilket borde göra varje vinkingaentusiast extatisk av glädje. Fönsterglas kom inte till Skandinavien i och med kristendomens införande. Men det är återigen en myt som etablerades under det erbarmliga 1800-talet. Den epok där vikingarna fick horn och en allmän barbari som man lever med än idag.

När man ska analysera vikingatiden går det att inneha ett rejält mått av sunt förnuft. De var ett effektivt folk och på många sätt som folk var mest. Om man reste ute i Europa anammade man de kulturella vanor och sedvänjor som man såg. Detta speciellt om man hade rejält med pengar. Så en glasmästare behövde inte rövas hem utan kunde lika gärna rekryteras. Precis som att prominenta män och kvinnor begravdes med sidenkläder vilket har bidragit till att vissa lättsinniga forskare har fått för sig att vikingarna konverterade till islam. Nu är Frans G. Bengtssons Röde Orm en läsvärd roman, men Orm och Tokes äventyr i Väster- och Österled ska ses som en roman och inget annat.

Det är därför som de nya danska rönen är värda att ta i beaktande. En befolkning av handelsmän, och vissa krigare, ser och lär sig vad det nya innebär. Precis som att man idag på Historiska museet i Stockholm kan beskåda romerskt glas som germaner fick som en gottepåse, är det fullkomligt förståeligt att glasfönster även på vikingatiden troligtvis letade sig hem till Skandinavien. Men detta handlar självfallet om eliten och inget annat.

Kanske levde vikingarna i ljuset, och framtida forskning får utvisa om detta är en värdig hypotes. I alla fall är det kul att vi återigen kan bidra med att dräpa myten om de smutsiga och barbariska nordmännen. En myt som vi har levt med på tok för länge.

Läs även: Olle Wästberg personifierade ödmjukhet och briljans

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu