Rörmokaren som fick lyssna på när den framtida Nobelpristagaren Harry Martinson läste högt ur Aniara, hemmafrun som fick läsa filosofi eller rallaren som lärde sig uppskatta Herman Stolpes översättning av arabiska visdomsord. En gång i tiden var dessa exempel synonyma med Arbetarnas bildningsförbund (ABF) vilket grundades 1912. Platsen var Brunnsviks folkhögskola i Dalarna och initiativtagaren Richard Sandlers vision att man skulle samordna arbetarrörelsens bildningsverksamhet. Bildning är ett avsiktligt ordval då det inte handlade om strikt utbildning. Det var meningen att livet för den enskilde skulle berikas och på många sätt var man före sin tid.

Högerns (Moderaternas) motsvarighet Medborgarskolan grundades först 1940 och tack vare ABF finns det fog för påståendet att Socialdemokratin hade ett försprång när det gällde att förse sina deltagare med det intellektuella kapital som en folkrörelse kräver. Länge förvaltade ABF en tradition som går tillbaka till upplysningstidens idé om att en lärd befolkning bidrar till ett framgångsrikt land. Trots att Sandler var marxist förstod han arvet från de folkrörelser som fanns i Bondesverige. I det ingick inte bara utantillinlärning av katekesen utan även körer, amatörteater eller för den delen att kunna räkna ut det mest fördelaktiga priset på spannmål. Det är därför den sista tidens utveckling inom ABF är ledsam att beskåda.

Klavertramp likt att bjuda in kommunister att föreläsa om Kubas förträfflighet har alltid funnits. Men det kan ursäktas som ”lössen i den röda fanans veck”. De flesta politiska partierna har någon gång trampat fel på den internationella arenan, och det går att framhäva att Martinsons författarkollega Artur Lundqvist var kommunist, men ändå skrev läsvärda romaner som Babylon, gudarnas sköka. Varken Lundqvist eller en annan samtida författare, centerpartisten Per Olof ”PO” Sundman som i sin ungdom var nazist, förtjänar att rensas ur biblioteken på grund av deras urusla politik. Både Lundqvist och Sundman var flitiga ABF-föreläsare men dagens kris handlar inte om sedan länge döda författare.

I Botkyrka utanför Stockholm har ABF infiltrerats av gängkriminella. På central nivå avfärdades konflikten som en intern konflikt med många bottnar. Men att fritidsgårdarna blev uppehållsrum för gängkriminella och inte för ungdomar som exempelvis ville lära sig spela gitarr visar hur fel man trampade. Den senaste händelsen visar också att man verkligen saknar väderkorn när det gäller valet av samarbetspartners. Ryska riksförbundet hade ett samarbetsavtal med ABF vilket en granskning gjord av DN har visat och det är inte vilken kulturförening som helst, utan Kremls bas i Sverige som sprider oförblommerad Putinpropaganda. Föreningens verksamhet skulle kunna jämföras med den verksamhet Riksföreningen Sverige–Tyskland bedrev under andra världskriget.

Efter DN:s granskning har avtalet med Ryska riksförbundet rivits upp. Men frågan är varför det ens existerade? Vad hände med bildningen, ABF?

Läs även: Äntligen blickar De Aderton mot evigheten