Carl Bildts anekdot om en debatt mellan Olof Palme och Thorbjörn Fälldin står sig fortfarande. Smältande asfalt eller tillväxt i Indien är inte det man bryr sig om när det skjuts runt knuten, skriver David Lindén.
Det finns en intressant anekdot från en Studentafton i Lund. Det traditionella evenemang som nästan kan jämföras med Oxfords och Cambridges talarkvällar. Carl Bildt sitter där med Ingvar Carlsson, Torbjörn Fälldin och Ola Ullsten samt Ulf Adelsohn som moderator. Alla då levande som aspirerat på statsministerposten och Adelsohn som aldrig fick ha den.
Bildt berättar om en debatt mellan Torbjörn Fälldin och Olof Palme. I korthet börjar Palme om bytesbalansen i Indien varvid Fälldin replikerar att riksdagen just hade antagit en lag om grustäktsavgifter. Men Palme ville hellre tala om Indien och Fälldin svarar: Antingen har man grus eller så har man inte grus. Det kan på många sätt sammanfattas som Fälldin mot Palme, eller världen mot gården i Ramvik. Rent tidlöst är det en regel som vann även i år.
Inte att undra på, som det heter om man skriver från ett talspråkligt perspektiv. På ont och gott fick världen stryka på foten i detta val för vad som händer i lilla, kalla och provinsiella Sverige. Socialdemokraterna ville göra detta till en ”Hillary kampanj” (snott från Torbjörn Nilsson i SvD) och en folkomröstning om Sverigedemokraterna. Miljöpartiet ville med darr på rösten diskutera att asfalten smälter i Indien och Centerpartiet hade råd att berätta för hela svenska folket att de stod för ett medmänskligt perspektiv. Till syvende och sist handlar det om att det blev en folkomröstning om Sverigedemokraterna och Sverigedemokraterna vann.
Varför?
Jo, för att det handlade om grus i maskineriet. Antingen har man grus eller så har man inte grus för att återknyta till Fälldins ord. Du kan återknyta till Sveriges roll i världen – och den är viktig, men sitter du där med skjutningar bredvid dina barns skola, en elräkning som ruinerar dig och en allmän misstro gentemot framtiden så kan du inte likt klimataktivisten Eira börja gråta för att vi inte följer Parisavtalet. ”All politik är lokal”, sade en gång talmannen för USA:s kongress Tip O’Neil och han hade rätt.
Nu har vi grus i systemet och några enstaka tusen av väljarna vill se Sverige i en annan riktning. På riksplanet. Andra vill se förändring i regioner och kommuner. Låt dem göra det. Demokratin mår bra av att oppositioner får lära sig regera och regeringar lära sig sitta i opposition, som Carl Bildt också har sagt. En värdig citatmaskin och orden är en värdig lektion inför framtiden: Indien spelar ingen roll när du har grus i maskineriet. Oavsett vad ”generation Greta” vill eller inte.
Läs även: 10 000 tyska bögar och Linda Snecker