Det är hål i huvudet att kritisera militärövningen Aurora ur ett miljöperspektiv, skriver David Lindén.
Jag har en hatkärlek till Göran Greider. Han är vältalig, supercharmig och kan verkligen skriva. Dessutom är han en god poet och hans texter om den tidiga arbetarrörelsens Sverige är fullkomligt briljanta. Hans insats för att bevara den legendariska folkhögskolan Brunnsviks bibliotek borde ha renderat någon form av pris. Trots att de inte lyckades. Greider var den som påpekade att skolans bibliotek var historiskt värdefullt och att det rent ut sagt var en skandal att man slängde bort dedicerade verk av bland annat poeten Dan Andersson i soptunnan. Men ibland har hans argumentation krasst uttryckt hål i huvudet. Så in i bängen fel.
Som nu när han i både Aftonbladet och ETC har gått ut och kritiserat Försvarsmaktens övning Aurora för att den skulle vara farlig för miljön. Det är rent ut sagt skrattretande. Försvarsmakten övar för att vi just nu har en av de mest allvarliga säkerhetspolitiska situationerna sedan andra världskriget. Ryssland bedriver ett blodigt invasionskrig i Ukraina och det är faktiskt närmare fågelvägen mellan Stockholm och Kiev än det är tågtid mellan Stockholm och Kiruna. Allt detta vet så klart Greider. Han är en klok karl, men han känner att han helt enkelt måste klaga på något. I detta fall försvaret och det är i sig en intressant fråga.
Att en människa som Göran Greider, som är fostrad inom den traditionella arbetarrörelsen, inte inser vikten av ett brett och kollektivt förankrat försvar. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, var en av initiativtagarna till just konferensen Folk och Försvar och att ens påstå att svensk försvarsindustri är en del av det så kallade militärindustriella komplexet, för att citera den amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower, övergår mitt förstånd. Om man bortser från den stora elefanten i rummet som svensk vänster alltid har haft.
Det är bekvämt att hata USA eller U-SA som de brukade säga, alternativt att utropa stöd för Vietnam eller Vi-etnamrörelsen, som det uttalades under Kårhusockupationen 1968. Visserligen var kamrat Greider lite för liten för att vara med in the real action, men han hade nog velat vara där och gärna gött sin version av antiimperialism. Det var därför som han också pliktskyldigast ville påpeka att Putin tydligen skulle vara en högerman när han i själva verket inte kan runda det obekväma faktumet att en person som fostrades i Sovjetunionen och gjorde karriär i KGB är allt annat än den liberalkonservativa höger som präglade den demokratiska västvärlden. Att han sedan börjar rida på miljöfrågan för att kritisera försvaret får stå för sig självt. Likaså att han predikar den svenska neutralitetens helighet.
Visserligen är det främmande att spekulera, men en sak slår mig när det gäller NATO-motståndare och Göran Greider i synnerhet. Kanske är det helt så pass banalt att stora delar av den svenska offentligheten helt enkelt har blivit fredshetsare. De tror på fullaste allvar att Sverige aktivt har valt freden. Men i så fall har Ukraina valt kriget.
Läs även: Ingmar Bergman hade älskat Drag Queens