En storsmäll när det gäller skadad prestige behöver inte vara högljudd. I stället för buller och bång kan det vara en väl riktad åtgärd som genom sin lågmäldhet är knivskarpt effektiv. En sådan inträffade nu i veckan när Per Wästberg, författare och ledamot av Svenska Akademien, i ett mejl till SvD formulerade sig så här:

Jag har nu varit medlem i snart sextio år. Det är med tungt sinne som jag, med anledning av Amnestys uttalanden kring kriget i Ukraina, avslutar ett långt och givande engagemang.

Tillsammans med advokaten Hans Göran Franck (1925–1998) grundade Wästberg den svenska avdelningen av Amnesty 1964 och att han nu väljer att avsluta sitt medlemskap är talande för hur pass allvarligt organisationen har gjort bort sig. Det handlar självklart om invasionen av Ukraina och att man i ett taffligt pressmeddelande, lätt maskerat som en rapport, hävdade att den ukrainska armén medvetet äventyrar civilas liv. Organisationen hävdar att man medvetet bedrev strid i bebyggelse och detta trots att det är ryssarna som medvetet attackerar civila mål. Den ryska strategin går ut på att attackera städer och då måste man självfallet försvara dem.

Det är inte heller första gången som Amnesty International trampat i klaveret när det gäller Ryssland. Tidigare slutade de kalla den ryske dissidenten Aleksej Navalnyj för samvetsfånge. En åtgärd som de senare tvingades att be om ursäkt för.

Det skulle inte förvåna om Amnesty även denna gång tvingas att krypa till korset. I ett försök att krishantera har man ”beklagat” reaktionerna på deras pressmeddelande. Men Amnesty Internationals generalsekreterare Agnès Callamard har också hävdat att kritiken iscensatts av ”ryska och ukrainska sociala mediemobbar”. Det är för övrigt fascinerande att Per Wästberg indirekt anklagas för att delta i mobbar på sociala medier, då han inte har några sådana.

Självklart finns det regler för krigföring och även Ukraina måste följa dessa. Men Amnestys rapport landade så otroligt fel då man inte för fem öre tog hänsyn till det faktum att det var och är Ryssland som står för aggressionen i detta krig. Likaså har man inte heller förstått att det primära nu måste vara att hindra de ryska krigshandlingarna. Om Putin lämnar Ukraina kommer inga strider att utkämpas bland civila. Basala men obekväma fakta som kanske är svåra att ta in om man tycker att USA är det enda landet som gör fel i världen.

Tidigare har detta varit något som plågat organisationer som Amnesty, men där ska Per Wästberg återigen ses som ett föredöme. Han har öppet gått ut med att han ångrar vänskapen med Zimbabwes tidigare diktator Robert Mugabe (1924–2019) med tanke på hur Mugabe senare agerade. Han har också kritiserat andra tidigare bundsförvanter i kampen mot apartheid, som den nuvarande sydafrikanske presidenten Cyril Ramaphosa. Ingen kan ifrågasätta Wästbergs genuina engagemang för mänskliga rättigheter och han har dessutom varit modig nog att be om ursäkt när han har haft fel.

Amnesty International är beroende av medlemmarnas stöd. Det är också en organisation som under åren åstadkommit mycket bra. Därför är klavertrampet när det gäller Ryssland ytterst sorgligt. Fler borde därför göra som Per Wästberg: Gå ur Amnesty för att visa att man inte är nöjd med nuvarande ledarskap. Om det blir bättre kan man gå med igen.

Läs även: Extremister avskyr alltid kultur