Det är sällan man blir tårögd i prissammanhang om det inte handlar om någon som uppenbart lever i livets slutskede. Typexemplet var nog Börje Salming som jag har skrivit om på denna sida. Men det finns också hedersutmärkelser som bara får en att le och skratta som måndagens Guldbaggegala. Äntligen fick trotjänaren Björn Gustafson det prisa alla hade väntat på och inte fan, svordomen är avsiktlig, handlar det om Jönssonligan eller Emil i Lönneberga. Det handlar om ett fantastiskt liv i skådespeleriets tjänst och vi ska tacka gudarna för att han fortfarande lever.

Egentligen skulle det kräva en hel papperstidning för att summera Gustafsons karriär. Han kom in på Dramatens Elevskola 1954 och har sedan dess varit med oss. Med alltifrån kollegor som Bibi Andersson till moderna farser har han spelat den som alltid lett oss igenom både glada och sorgliga stunder. Men vi kan inte riktigt runda det faktum att han blev som mest folkkär tack vare Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga och Jönssonligan.

Gustafson är en levande länk till storheter som Allan Edwall och Margareta Krook för att inte säga Ingemar Bergman. Rollen som drängen Alfred innehåller både humor och allvar vilket de flesta av hans roller har gjort. Därefter kan man tillägga att Dynamit-Harry i Jönssonligan är en större karaktär än någon som ständigt vill dricka öl och är allmänt tafflig med sin älskade Doris. Han är kärleksfull och trofast samtidigt som han brottas med sina demoner. I Harrys fall är det öl och i andras, den utan synd ska kasta första stenen, kan det vara lättja eller sötsaker. Men han finns alltid där och levererar och det finns en stark genuin kärlek hos honom. Som när han i en Jönssonligan film ska gifta sig vet att det billigaste bröllopet kostar 15 640 vilket är det som han måste tjäna ihop. Alternativt Jönssonligan och den svarta diamanten när han har fått en bonusson vid namn Gillis och i en av slutscenerna glatt titulerar sig som: Fabror Pappa.

Björn Gustafsons skådespeleri är helt enkelt svenskt och det är få som förtjänar en Hedersguldbagge som han har gjort. Högt och lågt, buskis och Dramaten. Det är vad man kan säga och parafrasera:

Vilket jävla grattis, Björn Gustafson. Med tillägget: Det är välförtjänt!

Läs även: Det började med ung slagskämpe