Mediavänstern och etablissemanget gullar med Annie Lööf och mobbar ut Ebba Busch. Den milda behandlingen av Annie Lööf är inget enskilt fall. Före Annie Lööf lovordade man Reinfeldt, till skillnad från de hårda orden om Ulf Adelsohn. Hur kommer det sig, och vilka konsekvenser får det?

Centerpartiets partiledare Annie Lööf krävde i en debattartikel att polisen måste prioritera sexualbrott mot barn. Artikeln kom bara timmar innan Stoppa Pressarna avslöjade att partitoppen Fredrick Federley levde med en dömd pedofil. 

Det är ett märkligt sammanträffande, som journalister i etablerad media förvånande nog verkar ointresserade av att gräva i. Både Annie Lööf och Fredrick Federley har kommit lindrigt undan journalisters frågor.

När Carina Bergfeldt samtalade med Federley i SVT så var det bara gästen Hanna Hellquists som ställde en rak och kritisk fråga till Federley, inte Bergfeldt. Hellquist sa: 

–Frågan är väl mer varför man ligger med någon som har legat med barn?

I övrigt fick Federley utan ifrågasättande ge sin version, som gick ut på att han sent fick reda på sambons brott. Detta trots att det finns flera personer som vittnat om att han kände till detaljerna i domen långt innan Stoppa Pressarnas avslöjande. Till exempel har hans syster sagt att hon läst upp detaljerna ur domen för honom i telefon.

När Annie Lööf ifrågasätts i sociala medier brukar hon få en våg av stöd från ett samstämmigt vänsteretablissemang. Annie Lööf risades till exempel i sociala medier när hon påmint om terrorattacken på Drottninggatan genom att visa en bild på ett blomhav. 

Snabbt ryckte dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ut och beskrev kritiken som enbart en hatstorm. Rubriken i Aftonbladet blev Ministern stöttar Centerledaren efter hatstormen. När Annie Lööf kritiserades i samband med stödet för den rödgröna regeringen i samband med decemberöverenskommelsen, framställdes det som att ifrågasättandet främst bestod av hat och hot.

Jämför den milda behandlingen av Annie Lööf och Fredrick Federley med hur Ebba Busch utsatts för en stenhård granskning av en samlad mediekår för sin privata fastighetsaffär. 

Många vet direkt att det är husaffären det gäller när man ser ”Esbjörn, 81 år” i någon av de många kritiska artiklarna. Säljarens ålder lyfts fram hela tiden, vilket ger läsaren känslan av att ingen i den åldern kan hållas ansvarig för sitt agerande.

SVT skriver till exempel den 24 januari om ”de psykologiska utredningarna som pekar på att nuvarande husägaren inte skulle förstått att affären genomförts”. Men det är ingen neutral återgivning. 

Det finns medicinska experter som innan detta sagt att utredningarna istället visar att Esbjörn har ”hög kognitiv funktionsnivå” och att det inte finns belägg för att han skulle ha ”nedsatta förmågor” att förstå innebörden i affären.

Ett nyligt exempel på medias omilda behandling av Ebba Busch kom för någon vecka sedan i Borås Tidning. Där stod: ”I helgens partiledardebatt kunde vi även bildligt talat se Kristdemokraterna stå brud till Sverigedemokraterna”. Texten drev tesen att Ebba Buschs vita klänning var sexualiserande och en flört med främlings- och kvinnofientliga tittare.

Mediernas tuffa behandling av Ebba Busch känns inte igen från tiden innan Kristdemokraternas högersväng i politiken. Inte heller känns mediernas milda behandling av Annie Lööf igen från tiden innan Centerns vänstersväng när de blev ett stödparti för den rödgröna regeringen. Gullandet med Annie Lööf och den hårda tonen mot Ebba Busch har kommit i samband med att Centern svängt åt vänster och KD åt höger.

Fredrik Reinfeldt åtnjuter full respekt av ett samstämmigt etablissemang. 2016 blev han till exempel programledare i SVT. Han har tjänat stora pengar som föreläsare och har rapporterats kunna ta 100 000 kr för en timmes föredrag. 

Vänsterpartiets dåvarande partiledare Jonas Sjöstedt gav unisona hyllningar när Fredrik Reinfeldt avgick. Jämför det med behandlingen av Ulf Adelsohn, en högerledare som inte svängt till vänster. I DNs reportage ”Vreden på Östermalm” framställs Adelsohn och hans fru som främlingsfientliga Avpixlat-läsare.

Detta strykande medhårs av borgerliga politiker som drar sina partier åt vänster, och den styvmoderliga behandling av dem som drar till höger ger konsekvenser i svensk politik. Partiledare är också människor, och de vet att det kommer en tid efter den politiska karriären. 

Mediernas olikabehandling ger borgerliga partiledare incitament att vrida sina partier åt vänster, eftersom det kommer att gynna deras popularitet i medier och myndigheter, och vara bra för den fortsatta karriären.

I valet 2018 fick den borgerliga alliansen cirka 40 procent och SD drygt 17 procent av rösterna. En tydlig majoritet av väljarna ville alltså ha en högerregering av något slag, men det blev en rödgrön regering på grund av Annie Lööfs vänstersväng. Mediernas fjäskande för Annie Lööf har alltså fått reella politiska konsekvenser i Sverige.