Totalt 16 poliser har i skrivande stund skadats i de senaste dagarnas upplopp i Linköping, Stockholm och Örebro. Orsaken till upploppen är att högerextremisten (och dansken!) Rasmus Paludan planerat offentliga koranbränningar. Problemet är att detta fungerat som ett effektivt lackmustest på stabiliteten i samhällsbygget, och sprickor i Sverigebygget har kunnat beskådas av en hel värld.

Läs även: Oroligheter i Malmö vid flyttat möte – bilar har brunnit

Om Paludan istället förbjudits att genomföra sina demonstrationer så hade inget av detta hänt. Då hade det inte blivit någon stenkastning mot polis eller brandmän. Då hade det inte kablats ut några förnedrande bilder av ortengrabbar som demolerar och bränner polisbussar. Lösningen på problemet är uppenbar. Förbjud genast koranbränningar! Ja, förbjud även planering av koranbränningar, för det verkar inte som att upploppen kräver att själva hädelsen faktiskt genomförs.

Denna lösning har uppenbara fördelar gentemot andra åtgärder. Vi kan på så sätt minska onödig insyn i integrationens framsteg, som annars kan misstänkliggöras. Vi vill absolut inte ha någon debatt om integrationsproblemen under ett valår. Onda odemokratiska krafter tenderar att peka på samhällsproblem som är synliga och ohederligt använda dessa som hävstång i den politiska debatten, i syfte att kritisera sittande politiker och andra välmenande makthavare.

Ett annat problem är att synliga integrationsproblem riskerar att underminera stödet för den svenska migrationspolitiken. Den generösa flyktingpolitiken är kärnan i det som vi kallar den humanitära stormakten. Den är en central del i det som ingjuter respekt för svenska politiker vid internationella samtal och en omistlig del av dessa politikers aura av välvillighet, nära knuten till deras självbild. Hur ska svenska politiker orka kämpa vidare för att lösa internationella samhällsproblem om de inte känner att deras självbild också är en bild som delas globalt?

Läs även: DEBATT: ”Låt dom skjuta ihjäl varandra”

När vi väl lagstiftar i denna riktning så finns det också mycket annat vi bör titta på. Till exempel riskerar lättklädda och lössläppta svenska kvinnor att väcka ont blod hos invandrare med mer dogmatisk muslimsk bakgrund. Fördelen med lagstiftning kring klädregler för kvinnor är uppenbar. Även lagar avsedda att stävja onödiga kärleksbekräftelser mellan homosexuella, åtminstone om de rör sig i områden där klaner från Mellanöstern huserar, kan gjuta olja på potentiella konflikter i civilsamhället.

Det är tydligt att vi här har hittat ett recept för åtskilliga problem som kan uppstå på grund av slitningar mellan människor med svensk och utländsk bakgrund. Lösningen ligger helt enkelt i att rikta fokus på de som provocerar och själviskt försöker utnyttja friheter som det svenska samhället alltför naivt gett dem tillgång till.

Läs även: Lidström: Korankravaller i landet som inte kan

Vi måste dock gå försiktigt till väga. Lösningen ligger att i små steg dra tillbaka onödiga friheter på ett sådant sätt att det knappt märks. Vi börjar med uppenbar ondska som koranbränning och annan islamkritik. Tids nog kommer vi till provocerande kristna symboler, kvinnligt hårsvall som inte skyls ordentligt och onödigt uppvisande av homosexuella ömhetsbetygelser i offentligheten.

Vi skapar så att säga ett sluttande plan, som lugnt och fint rullar oss mot ett samhälle som är mindre provocerande för religiöst övernitiska invandrare.