Professor Bo Rothstein skrev häromveckan att vi borde förbjuda bokbål som politisk manifestation. Han resonerade sig fram till detta utifrån de upplopp som skedde när Rasmus Paludan sagt att han skulle bränna Koranen. På vägen till sin slutsats diskuterade han även de nackdelar som skulle finnas med att bara förbjuda skändning av heliga böcker. Han såg problem kring möjligheten att avgränsa vad en helig bok var.

Författaren Jonas Gardell går ännu längre när han vill förbjuda all slags bränning av böcker. Han jämför Paludans proklamerade bränning av ett eget exemplar av Koranen med nazisternas bokbål. Men en politisk manifestation då ett exemplar av en bok bränns i demonstrativt syfte har väldigt lite att göra med situationen att den politiska ledningen i ett land stjäl alla exemplar de kommer över av böcker de ogillar och bränner dem i syfte att förhindra att de läses.

Bränning av en bok är en publik åsiktsyttring, en sådan som grundlagen ger oss rätt att delta i. Jonas Gardell själv har många gånger nyttjat just denna demonstrationsrätt när han gått i pridetåg genom staden. Visserligen slår pridetågen mest in öppna dörrar nuförtiden i de gayvänliga områden som Gardell vågar demonstrera sina friheter i, men principen är densamma som i Paludans demonstrationer.

Att förbjuda så litet som möjligt är en bra princip för att undvika onödigt totalitära regler. Självklart ska vi inte förbjuda någon bok eller åsikt. Vi skulle absolut kunna förbjuda bränning av stora mängder böcker som syftar till att hindra människor att ta del av en boks innehåll. Men varför skulle vi vilja förbjuda åsiktsyttringen att man ogillar en bok, religion eller en ideologi? Vårt samhälle vilar ju på öppen debatt, inklusive rätten till provokativa men fredliga demonstrationer.

Inte ens detta är debattörerna riktigt tydliga med, men de vill ju förbjuda bränning av böcker på grund av de nyliga upploppen. Men varför har vi helt plötsligt fått stora problem med våld i samband med demonstrativa åsiktsyttringar?

Varken Rothstein eller Gardell nämner det, men våldet de reagerar på beror ju på att vi nu har många islamister i landet som reagerar med raseri när islam kränks. Vi har sett det i Paludans koranbränningar, men vi såg det också i samband med konstnärens Lars Vilks Muhammedkarikatyrer och Salman Rushdies roman Satansverserna. Denna typ av våld har kommit som en följd av den stora migrationen från Mellanöstern. Liknande upplopp sker inte i samband med att den judiska eller kristna tron utmanas.

Värst av allt är ändå hur Rothstein och Gardell försöker generalisera sina förbud i syfte att inte peka ut och därmed kränka dem som ska skyddas från provokationer. Rothstein resonerar inte ens kring tanken att bara förbjuda kränkning av Koranen eller islam, trots att det bara är när islam utmanas som upploppen sker. Gardell går ännu längre, och vill inte ens låtsas som att det handlar om heliga böcker, utan han är i yttrandefrihetens namn beredd att inskränka friheten att bränna vilken bok som helst.

Mönstret är bekant sedan tidigare. När man insåg att islamistiska friskolor bröt mot regelverket i syfte att segregera eleverna efter kön så höjdes röster om förbud. Inte förbud mot islamistiska skolor eller skolor som bröt mot reglerna. Utan förbud mot alla religiösa friskolor eller rent av förbud mot samtliga friskolor. Man anar oviljan att peka ut vilka det var som inte kunde följa vårt demokratiskt beslutna regelverk.

Hellre än att peka ut dem som är våldsamma eller bryter mot reglerna så är man beredd att införa långtgående generella förbud och inskränkningar av våra friheter. Och man inbillar sig att man gör det i demokratins och yttrandefrihetens namn. Gamla frihetskämpar är nu i lag med de intoleranta som med hot om våld vill inskränka våra fri- och rättigheter.

Jag tycker inte att vi ska dra in några friheter alls bara för att islamister hotar oss med våld om vi inte gör som de vill.