KRÖNIKA. Är de som i det längsta har kämpat för fortsatt generös migrationspolitik, i kombination med stora integrationsåtaganden, hjältar eller skurkar? 

Det svenska samhället står inför betydande ansträngningar med insatser för integration och mot gängkriminalitet. Stora förhoppningar på integration har inte sällan kombinerats med hårda ord mot dem som i stället har förordat stramare migration. Hur bedömer vi dessa åsiktspositioner i relation till vad vi vet idag?

Som ett exempel för den grupp som har kämpat för fortsatt generöst asylmottagande, trots självupplevda erfarenheter av politikens baksidor, passar Södertäljes starka kvinna Boel Godner (S) bättre in än de flesta andra. Arbetet mot organiserad brottslighet i Södertälje har under flera år lyfts fram som ett föredöme. När Boel Godner i Almedalen har berättat om framgångsrikt arbete med integration i sin stad Södertälje har det varit fullsatt i bänkarna. 

Godners politiska gärning har prisats på många håll. Statsminister Stefan Löfven lyfte nyligen i Aktuellt fram Södertälje som ett positivt exempel vad gäller arbetet mot gängvåld. Expressens Anna Dahlberg har (6/6 2020) pekat på att Godner och hennes kommunledning har lyckats vända stadens fallande skolresultat uppåt de senaste åren. Godner själv påpekar vilket idogt arbete som har gjorts mot kriminella nätverk som har infiltrerat samhället. Erkännanden som dessa kan vara på sin plats, men att sådana kamper är nödvändiga att utkämpa är en konsekvens av Sveriges generösa migrationspolitik. 

Det finns också en annan bild av Boel Godner. Hon säger stolt att hon vägrar prata om klaner. Tidigare har hon visat sig ovillig att diskutera kostnader för migrationspolitiken. Hon har inte ens velat tillstå att det finns en gräns för hur många migranter som Sverige, Södertälje eller någon annan kommun, kan ta emot. Hon har dessutom hårt kritiserat motståndare till migration, som till exempel Louise Erixon i Sölvesborg (SD), genom att påstå att hennes kommun inte tar ansvar för de migranter som kommer.

Under senare tid har emellertid Godner fört en kamp mot att migranter ska få bosätta sig där de vill. En utsatt kommun som Södertälje kan inte kan ta emot hur många migranter som helst. Det kan då tyckas att hon samtidigt borde förorda att landet ska ta emot färre migranter. I stället har hon manat andra städer att ta större ansvar och ta emot fler. Därmed riskerar dessa städer att få samma problem som Södertälje har.

Kriminaliteten minskade under några år i Södertälje, men under föregående års höst har det rapporterats om ökade problem igen. Enligt polisen har släktbaserade kriminella nätverk infiltrerat alla nivåer av civilsamhället i Södertälje.

Bilden är alltså blandad. Godner är en av många politiker som har utgått från att om man bara gör rätt i integrationssträvandena, så går det ha en mycket omfattande migration. Hon har nått vissa framgångar i form av bättre skolresultat och i kampen mot släktbaserad organiserad brottslighet. Men hon har också varit motståndare till att tala klarspråk om problemen med migrationen. Hennes naiva optimism har bidragit till att migrationsrelaterade problem har sopats under mattan. Nu står vi här med släktbaserade kriminella nätverk som vi riskerar att få kämpa med i decennier.

Även Ilmar Reepalu, tidigare kommunalråd (S) i Malmö, kämpade precis som Godner för förbättrad integration i en stad med väldigt hög migration. Precis som Godner var han emot EBO-lagen som gav migranter rätt att flytta dit de vill inom Sverige. 

När den judiska församlingen i Malmö kände sig hotad av den stora migrationen från Mellanöstern engagerade sig Reepalu i kippavandringar i försök att minska den typen av spänningar. Det var givetvis inte fel i sig. Men varken Godner eller Reepalu larmade öppet till media och regering om ohållbara nivåer av invandring till Sverige. Åtstramad migration hade kunnat förebygga problem med kriminella nätverk och antisemitism. De förlitade sig på att situationen kunde klaras av om man bara gjorde tillräckligt mycket för integrationen. 

Dessa förhoppningar har kommit på skam, eller åtminstone kommit i sämre dager ju längre tiden har gått med fortsatta problem med gängkriminalitet och antisemitism. I ett efterhandsperspektiv blir det tydligt att Godner och Reepalu borde ha verkat för att minska migrationen till landet istället för att framhålla att problemen kunde lösas med en bättre fördelning av migranter mellan olika kommuner.

TEXT: Mattias Lindberg
Krönikör i Bulletin


Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.