Statsministern utmålar återigen oppositionens samtal med SD som det stora hotet mot demokrati och individuell frihet, i en intervju i DN (30/3). Han säger att SD är ett rasistiskt och illiberalt parti. Liberalernas öppning att förhandla med SD riskerar att leda till att Sverige förs i en odemokratisk riktning, menar han.

Statsministern avfärdar jämförelsen med hur S tidigare sökte stöd hos VPK med att han ”aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin”. Detta trots att Vänsterpartiets tidigare partiledare Lars Ohly uppgav sig själv vara kommunist och sörjde när Berlinmuren föll. Statsministern har därefter försökt backa något från uttalandet om VPK, men fortsätter försvara partiet med att ”demokrati är ett vidare begrepp än att gå och rösta”. 

Det är närmast verklighetsfrämmande hur statsministern utmålar oppositionens samtal med SD som det stora hotet mot demokrati och liberalism när man betänker vilka allvarliga hot som verkligen finns mot individuella fri- och rättigheter i Sverige. Som antisemitism, islamistisk radikalisering, hedersförtryck, kriminella gäng och klaner. 

Larm om ökat hedersförtryck har duggat tätt de senaste åren. Så sent som för några dagar sedan rapporterade SVT om att rekordmånga unga har sökt hjälp hos Rädda barnen på grund av hedersrelaterat våld och förtryck. 

För några år sedan undersöktes hedersförtrycket i Hjulsta, i nordvästra Stockholm. Ett hundratal tjejer från årskurs 6 till 9 hade intervjuats. 45 procent sa att de aldrig går till idrottshallen och 54 procent att de inte deltar i aktiviteter på fritiden. Den som startat kvinnojouren i Tensta säger:  

”En del tjejer har bara tio minuter på sig att ta sig till och från skolan. Andra tjejer som är ute skickas hem av sina bröder.” En forskare uttalar sig om förändringen: ”Skillnaden nu är att det inte längre bara är familjen eller släkten som kontrollerar flickor. Nu är det hela områden som utövar social kontroll över flickor.”

Anmälningar om hedersförtryck är alltså inte bara pinnar i statistiken utan det här handlar om unga människor som fråntas grundläggande friheter, till exempel att få träffa kompisar och gå på aktiviteter efter skoltid. Det går också runt självutnämnda moralpoliser i Stockholmsförorter. Kvinnor som lever ensamma utan man eller klär sig i kort kjol riskerar att utsättas. Det är svårt att leva som öppet homosexuell i vissa svenska förorter i dag.

Sverige och andra delar av Västeuropa ser också ökande antisemitism. En stor andel av den franskjudiska befolkningen har emigrerat till Israel på grund av attentat, terrorism och rasistiskt motiverade mord. Den judiska församlingen i Malmö minskade på några decennier från över 2 000 medlemmar till 380. 

En studie utförd av Forum för levande historia från 2005 visade att 39 procent av vuxna i Sverige som betecknar sig som muslimer hyser en systematisk antisemitisk inställning. Malmö stad beställde nyligen en rapport om antisemitismen i staden. Rapporten sammanfattades med att problemen med antisemitism i Sverige beror på en ”historisk rasistisk struktur i samhället”. Sannolikheten för att en rödgrön regering klarar av att identifiera de verkliga orsakerna till ökande antisemitism i Sverige och att göra något åt dem förefaller vara långt borta. 

Säkerhetspolischef Anders Thornberg sa 2017 att ”antalet individer i de våldsbejakande extremistiska miljöerna på några år ökat från hundratal till 3 000”. Av dessa var 2 000 våldsbejakande islamistiska extremister. Enligt säkerhetspolisen har cirka 300 personer sedan 2012 rest från Sverige för att ansluta sig till terrorsekten Islamiska staten eller andra liknande grupperingar i Syrien och i Irak. Hur många som återvänt är oklart, men 2019 kände kommunerna till 36 personer av dessa som återvänt hem till Sverige. Islamistisk radikalisering i svenska förorter är ett fortsatt stort säkerhetshot mot landet.

Upploppen i Malmö efter koranbränningen i somras blev en världsnyhet. Det förekom  antisemitiska slagord och människor som ropade ”Allah är större”. I höstas sköts en tolvårig flicka ihjäl vid en mack i Botkyrka och två pojkar utsattes för rån, tortyr och våldtäkt på en kyrkogård i Solna. Ett kriminellt nätverk satte upp egna vägspärrar i en förort till Göteborg så staden satte in väktare för att ge eskort till kommunanställda. Polisen gick ut med ett meddelande om att våldsutvecklingen i landet är synnerligen allvarlig.

BRÅ:s sammanställning av konstaterat dödligt våld 2020 är dyster läsning. Man skriver: ”År 2020 konstaterades 124 fall av dödligt våld i Sverige, vilket är det högsta antalet sedan mätningens start 2002”. I 48 av fallen användes skjutvapen, vilket också är det högsta antalet som hittills redovisats av BRÅ. Många dödsskjutningar sker i gängkriminella miljöer i utsatta områden. Dödsskjutningar i kriminella miljöer har gått upp från omkring fyra per år i början av 90-talet till cirka 40 per år de senaste åren. 

Att då måla upp samtal mellan tre oppositionspartier och SD som det stora hotet mot demokrati och individuella friheter är surrealistiskt. 

TEXT: Mattias Lindberg, krönikör i Bulletin.

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.