Hanif Bali har nyligen anklagats för olämpligt sexuellt beteende mot en minderårig som är under 18 men över 15. Han har också polisanmälts och nu ska särskilda åklagarkammaren inleda en förundersökning om misstänkt utnyttjande av barn för sexuell posering.

Bali tillbakavisar alla anklagelser och säger att han har gott om bevis på att han är oskyldig. Trots detta har många av hans politiska meningsmotståndare bestämt sig för att han är skyldig och ignorerar den viktiga principen om oskuldspresumtion – att en person som anklagas för ett brott ska betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Detta är en viktig rättsprincip i vår demokrati.

Oavsett om Bali är oskyldig eller inte, tyder reaktionerna på att det finns ett gap mellan våra lagar och våra sociala normer. Trots allt är en sexuell relation mellan en 15-åring och någon som till och med är flera decennier äldre inte olaglig, så länge den yngre inte står under den andra partens fostran eller ett liknande förhållande, i vilket fall en högre gräns på 18 år gäller.

Läs även: Gudmundson: När kultureliten blev sexgalen

Det är dock tydligt att samhällets uppfattning är att detta är fel och att det kanske inte borde vara tillåtet. Jag är benägen att hålla med. Det är viktigt att tänka på att pubertetsprocessen är färdig och att sexuell mognad uppnås, i genomsnitt, mellan 15 och 17 år för flickor och 16 och 17 för pojkar. Gränsen för att ge samtycke är 15 år i Sverige, och denna åldersgräns infördes för flickor i 1864 och för pojkar i 1937. Man kan säga att denna åldersgräns behöver en uppdatering så att vad samhället anser som acceptabelt återspeglas i lagen, och då kanske det är bättre att höja byxmyndighetsåldern från 15 år till 17 år, den övre gränsen för när pubertetsprocessen är avklarad.

Vi vet dock att det inte fungerar med att driva avhållsamhet för tonåringar och att i vissa stater i USA som tagit den vägen, korrelerar en sådan inställning med höga nivåer av tonårsgraviditeter. Ett bra sätt att hantera detta, och samtidigt skydda minderåriga, kan vara att tillämpa en tydlig åldersskillnadsregel. Det gör man i Kanada till exempel, som har undantag för ”nära ålder”. I Kanada kan således en person som inte är byxmyndig ändå ge sitt samtycke om den äldre parten är mindre än två eller fem år äldre, beroende den yngre partens ålder. En rimlig regel för åldersskillnad som kunde tillämpas i Sverige skulle vara att den äldre parten får vara högst tre år äldre, om den yngre parten är under 17 år.

Läs även: Studie: En av fyra 18-åringar har utsatts för sexövergrepp

I Sverige är redan idag genomsnittsåldern för sexdebut 17 år, och fler än hälften debuterar efter 17 års ålder. Att sätta byxmyndighetsåldern vid 17 år skulle således återspegla den nuvarande verkligheten i Sverige.

Många, särskilt tjejer, berättar om hur de kände press att ha sex i en mycket tidig ålder, när de verkligen inte hade velat det, och hade föredragit att vänta. De vittnar om tryck som kommer från klasskamrater, vänner och kulturen i allmänhet. Och det är inte osannolikt att den nuvarande byxmyndighetsåldern bidrar till detta tryck och skickar en signal till unga tonåringar att det är dags nu, och att om du väntar med sex till efter du har fyllt 15 år så är du sen med din sexdebut.

Läs även: Fråga Johan: Min son anklagades för sexuella trakasserier

Att höja gränsen till 17 år istället skulle kanske befria några av dessa tjejer från en del av trycket, och signalera till dem och deras vänner att de inte förväntas ha sex vid 15 år. Lagen kan också bidra till att justera eller konkretisera den sociala normen kring frågan.

Detta är inte alls någon negativ syn på sex eller har något med kyskhetskultur att göra, det handlar om att skydda minderåriga och att ta hänsyn till deras utveckling. Det är dags att täppa till klyftan mellan lagen och den sociala normen – och höja byxmyndighetsåldern.