Är fotbolls-VM i Qatar en möjlighet för västvärlden att sprida sina värderingar till andra länder, eller hjälper det till att skapa islamisering i Väst? Bör vi låta varje kultur leva efter sina värderingar, eller ska vi försöka förändra världen till det bättre, men efter vår uppfattning om vad som är bättre? skriver Omar Makram.
QVM i år har genomsyrats av kontroverser och dominerats av politik snarare än fotboll. Ända sedan Qatar utsågs till värd för VM 2010 har många kritiska röster hörts, med tanke på hur det står till med mänskliga rättigheter i Qatar. Detta gäller inte minst frågan om homosexuellas behandling samt bristen på jämställdhet, där kvinnor fortfarande tvingas stå under manligt förmyndarskap. För att nu inte tala om de fruktansvärda förhållandena för migrantarbetare i Qatar.
VM i Qatar har blivit en fallstudie i kulturkrock. Qatars världsmästerskapsambassadör kallade homosexualitet ”en skada i sinnet” och landet införde ett förbud mot att visa offentligt stöd för homosexuella i form av regnbågen.
Västvärldens reaktion på allt detta har för det mesta varit förvirring, och ibland rent absurd, liksom Fifa-chefens bisarra antikoloniala tal där han sa att han känner sig som qatari, migrantarbetare, homosexuell och kvinna och att Västvärlden inte är i en ställning att undervisa andra kulturer om moral på grund av sin historia.
Denna krock utspelade sig så klart på sociala medier också. En amerikansk sportreporter twittrade att han inte fick komma in på fotbollsstadion klädd i en regnbågströja och då kommenterade en qatarisk social mediafigur i en tweet som blev viral:
”Som en qatari är jag stolt över det som hände. Jag vet inte när västerlänningarna kommer att inse att deras värderingar inte är universella. Det finns andra kulturer med andra värderingar som bör respekteras lika mycket. Låt oss inte glömma att västvärlden inte är talesman för mänskligheten.”
Det är dock intressant att spekulera om hur han och andra muslimer tänker kring att respektera värderingarna och traditionerna i Väst. Är de okej med till exempel hijabförbud i Europa? Jag tvivlar starkt på det.
Vissa i Väst har till och med hållit med om att man ska respektera lagarna och kulturen där man är, och det kan finnas en poäng i det. Trots allt har ingen tvingat människor att resa till Qatar. Men samtidigt är det konstigt när människor talar implicit som om homosexuella och kvinnor är västerländska fenomen. Det är bara tyvärr så att de har lika rättigheter nästan bara i Väst. Jag är inte så säker på att diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning är ett kulturellt fenomen som är värt respekt.
Man kan säga att det finns en attityd av kulturell överlägsenhet på båda sidorna. Den muslimska kulturen tycker att dess väg är den enda rätta och Västvärlden tror på de liberala värderingarnas och de mänskliga rättigheternas moraliska överlägsenhet. Västvärldens reaktion i hela den här sagan visar att medan Västvärlden är ett fan av fotboll är den uppenbarligen inte ett fan av multikulturalism, inte mycket längre än kebab och falafel i alla fall.
Med det sagt finns det en kulturell skillnad även i sättet att kommunicera, uttrycka eller leva ut denna kulturella skillnad. Mellanöstern och muslimsk kultur är tydlig och självhävdande på ett sätt som Väst saknar. Väst verkar ofta för tillmötesgående, för subtilt och därför framstår Väst som förvirrat och undergivet i andra kulturers ögon. Detta kan skicka blandade signaler som att Västvärlden inte är villig att stå upp för sina egna värderingar och sitt sätt att leva.
Denna självsäkerhet hos den muslimska kulturen och dess oursäktande sätt att stå upp för sina värderingar och övertygelser har till och med lett till beröm från och beundran hos så kallade radikala traditionalister i Väst som föraktar liberalism och ser den som dekadent och korrupt. Några sådana radikala traditionalister har till och med konverterat till Islam, till exempel internetpersonligheten Andrew Tate som har mer än två miljoner följare på Twitter, mestadels unga västerländska män.
Ett exempel på denna kulturella skillnad är en digital kampanj av en grupp qatariska medborgare, ”Visa din respekt”. Kampanjens affisch beskriver vissa beteenden och sedvänjor som anses oacceptabla för det qatariska samhället, som att kyssas, dricka alkohol, vad de beskriver som oanständiga kläder, och homosexualitet, som beskrivs som en perversion med det arabiska ordet ”shozooz”. Även om man inte håller med innehållet i budskapet så önskar man att Europa hade varit lika tydligt med att kommunicera sina normer och värderingar till andra kulturer som har migrerat till Europa och lika orubbligt stod upp för sina egna värderingar åtminstone inom sitt eget territorium.
När jag funderade över om det var fel att hålla VM i Qatar kände jag mig lite splittrad. Var detta en legitimering av Qatars inskränkning av mänskliga rättigheter? Eller är det bättre att öppna upp Qatar och arabvärlden för ett samarbete med Väst i stället för att isolera dem kulturellt? Vad vill Väst egentligen uppnå i Qatar eller andra odemokratiska länder? Det är naivt att tro att man kan förändra situationen i sådana länder bara med fördömande ord.
Vi har ett talesätt i arabländerna: ”Den västerländska kulturen kommer att korrumpera ungdomen” som betyder att interaktionen med västerländsk kultur kommer att få de unga att avvika från den islamiska kulturen och traditionerna. Det ligger faktiskt någonting i det. Många i den yngre generationen i Mellanöstern som har vant sig vid en mer globaliserad värld kulturellt och växte upp med internet har blivit mer toleranta och mottagliga för västerländska värderingar och normer och ibland till och med anammat dem.
Så utifrån det är kanske ett kulturmöte på det hela taget bra. Men det här är förmodligen en dubbelriktad gata. Det är troligt att de ultrakonservativa eller reaktionära värderingar som finns i Mellanöstern och muslimska kulturer kommer att tilltala unga människor i Väst som är trötta på liberalism, romantiserar ett avlägset förflutet och vill gå tillbaka till en tid före upplysningen kulturmässigt.
Men om valet står mellan kulturellt utbyte och kulturell isolering skulle jag välja det förstnämnda eftersom det leder till mänsklighetens evolution och framsteg, vilket har varit fallet sedan civilisationens gryning. Så länge den kulturella interaktionen inte är baserad på destabiliserande massinvandring som hotar den sociala sammanhållningen och urholkar förtroendet mellan samhällets medlemmar utan snarare en som bygger på nyfikenhet, och en dialog som präglas av tydlig kommunikation av våra kulturella skillnader och inte drar sig för att kritisera det vi ser förtjänar kritik. Man kan fortfarande interagera med andra kulturer utan att behöva kompromissa med sina egna värderingar eller sätt att leva. Med detta sagt tycker jag inte att VM i Qatar var det rätta sättet för denna kulturella interaktion att äga rum, eftersom tolerans och inte diskriminering skulle vara nödvändigt för ett sådant kulturellt möte och därför borde det ha ägt rum på en mer tolerant mark, och det förblir den liberala demokratins mark.
